Den svenska Försvarsmaktens ökande internationella engagemang ställer allt större krav på dess Hälso- och sjukvårdsorganisation.
Det militära traumat är ofta omfattande och skademekanismer skiljer sig något från det civila. Ofta är det flera skadade per incident, andelen penetrerande våld och explosioner är större och tiden till avancerad vård är ofta längre. Det som också skiljer militära populationen jämfört med den civila är att den är relativt ung och i god fysisk kondition samt bär funktionell skyddsutrustning. Detta gör att överlevnaden är god trots svåra skador förutsatt att rätt vård ges i rätt tid. En analys av typen av skador, skademekanismer och sjukvårdsorganisationen är viktigt för att man skall kunna förbättra omhändertagandet och öka överlevnaden och minska fysiska och psykiska men hos de som skadats.
En uttalad ambition är att svenskar som deltar i utlandsstyrkans insatser skall ha samma tillgång till hälso- och sjukvård som övriga svenskar även då de är i insatsområdet. Detta ställer stora krav på sjukvårdens organisation, utrustning och utbildning. Det är ett starkt samband mellan tiden från skada till avancerad sjukvård och möjligheterna att överleva. Därför har kompetensen höjts och civil sjukvårdspersonal med specialistkunskaper rekryteras för att tjänstgöra i sjukvårdsorganisationen. I svenska förband har man förutom förbandsplats och sjukvårdsgrupper infört en lättrörlig kirurgisk enhet, kallad framskjuten kirurgisk förmåga (FKF), organiserad och utrustad efter amerikansk modell. Enheten är taktiskt rörlig och kan således grupperas, baserat på olika hotbilder, i anslutning till de operativa förbanden och därmed korta tiden till primär kirurg/ avancerad vård. Om dessa införda förändringar har haft någon effekt på sjukvårdsorganisationens förmåga och kapacitet har inte nogrannare analyserats. Veteransoldatutredningen har även påpekat det bristfälliga kuskapsläget avseende skador som drabbar soldater i internationell tjänst samt föreslagit en nogrannare utredning av sjukvårdsorganisationen och dess förmåga.
Jag vill med detta arbete börja analysera den svenska sjukvårdtjänsten inom försvarsmakten och ytterligare fördjupa kunskaperna om det fysiska traumat som kan drabba soldater i dagens konflikter. Projektet kommer att genomföras som ett sammarbete mellan Enheten för Experimentell Traumatologi, Karolinska Institutet och Katastrofmedicinskt Centrum, Linköpings Universitet. Båda enheterna har långvarig erfarenhet av traumatologisk forskning och katastrofmedicin både militärt och civilt.
/110316