– Operationscentralen är själva hjärtat på sjukhuset
– Det var nog de fantastiska praktikveckorna här på operation som är anledningen till att jag är här idag, trots att jag provat på en del annat, säger Anna Peterson, operationssjuksköterska på anestesi- och intensivvårdskliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Egentligen hade Anna tänkt bli arbetsterapeut, men blev sjuksköterska istället. Efter en kort tid i yrket gick familjens flyttlass till Södertälje där Anna arbetade på Saab under ett antal år.
– Men jag saknade sjukvården, så när vi kom tillbaka till Linköping så tog jag anställning på ortopedavdelningen, berättar Anna.
Vid samma tid, runt 1990, var det stor brist på operationssjuksköterskor och Anna Peterson fick erbjudande om att få den ettåriga vidareutbildningen betald – vilket hon nappade på. Efter några år blev det nya utflykter bland annat till neuro- respektive thoraxoperation – och till slut tillbaka till ortopedoperation.
Trivs utmärkt bra
– Det är här som jag känner mig riktigt hemma och det är här jag vill stanna, säger Anna, och det lyser av trivsel i hennes ögon.
– Det är så fantastiskt roligt, varje dag är en utmaning. I och med att vi jobbar så nära i teamet och hela tiden stöttar varandra, till exempel i den stress som kan uppstå, blir vi som en familj, menar Anna.
Noggrannhet innan, under och efter
Som operationssköterska är det Anna som ansvarar för att operationssalen är korrekt dukad för det ingrepp som ska göras. Hon läser igenom läkarens operationsjournal, ser till att alla instrument som ska användas finns på plats och att allt det sterila som behövs är förberett.
– I mina uppgifter ingår också att tänka ut hur patienten bör ligga på operationsbordet, beroende på vilket ingrepp som ska göras. Röntgenapparaten och andra tekniska prylar måste ”få plats” och kunna användas på ett smidigt sätt. Jag måste också göra en extra kontroll av om patienten har pacemaker eller någon allergi som kan förändra hur ingreppet ska göras, berättar Anna Peterson.
Allt måste flyta på för att man ska hinna alla moment. Och det är viktigt att aldrig glömma patienten, oavsett om det är en 2-månaders bebis, ett barn eller en vuxen som ska opereras.
– Många är givetvis oroliga för att sövas och det gäller att läsa av situationen, visa respekt och se till att patienten inte stressas upp ytterligare utan känner sig trygg med att det är vi som har full kontroll, menar Anna.
När sedan operationen är färdig så ansvarar operationssköterskan för att "räkna ner" det material som använts. Inget får glömmas kvar i såret. Sedan är det dags att förbereda inför nästa operation, som kommer att starta någon timme senare.
Högt tempo, ständigt nya instrument och metoder som kräver fortbildning samt möjligheter att påverka det egna arbetet är saker som Anna Peterson uppskattar, och:
– Det är också väldigt skönt att arbetet startar på noll när man börjar sitt pass och att det är avslutat när det är dags att gå hem. Det enda som jag efterlyser är nog mera tid för patientkontakt innan operation och uppföljning efteråt.
Samarbete och vidareutbildning
Ortopedens operationsavdelning ingår i operationscentralen som är själva hjärtat på sjukhuset.
– Många som kommer hit under sin utbildning får en aha-upplevelse och jag önskar att fler fick möjlighet att uppleva vilken härligt yrke det här är, avslutar Anna Peterson.