Rena detektivarbetet att vara röntgenläkare
- Jag har alltid varit intresserad av anatomi (kroppens uppbyggnad) och det är närmast ett krav för att man ska kunna bli en bra röntgenläkare, säger Ida Blystad, som är ST-läkare på röntgenkliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.
En röntgenläkare leder och utför olika radiologiska undersökningar, tolkar informationen och ställer diagnos på patienterna. Många slag av röntgentekniker används idag, till exempel datortomografi, för att se ett tvärsnitt av ett organ eller en kroppsdel eller magnetkamera för att framställa snittbilder av kroppen.
- Att vara röntgenläkare är både spännande och intressant – det är faktiskt ett yrke som många gånger är ett rent detektivarbete där man på röntgenbilderna ska försöka finna ut vad som är onormalt och avvikande. Resultatet av våra analyser används sedan av våra läkarkollegor på andra kliniker när de går vidare i behandling av patienten.
Direkta patientkontakter förekommer främst vid genomlysning och ultraljud – där är det läkaren själv som utför undersökningen. I övrigt handlar arbetet mycket om att just tolka och analysera bilder och prover från olika slags undersökningar.
”Lång leveranstid”
Ida har ingen anknytning till läkaryrket i sin närmaste familjekrets, dock till vården som sådan då hennes mamma hemma i Uppsala är sjuksköterska. Att hon skulle bli läkare kom Ida på vid 23 års ålder då hon fann just läkaryrket som en möjlighet att kombinera sina intressen för naturvetenskap och humanism.
- Men det är lång leveranstid på att bli färdig läkare, jag började på Läkarprogrammet här i Linköping 1996 och elva terminer senare var jag klar - i januari 2002 tog jag min examen.
Läkarutbildningen i Linköping använder problem-baserat-lärande (PBL) som pedagogisk modell, något som Ida uppskattade.
- Läkarutbildningen är väldigt bred och jag tyckte många specialiteter i sig var väldigt spännande – det dröjde också innan jag fick klart för mig vad jag ville satsa på. Efter examen fick jag chansen att vikariera just på röntgen - därmed var vägen utstakad. Men först gjorde jag AT.
Möjligt att kombinera
Allmäntjänstgöringen (AT) som pågår i 21 månader krävs för att få läkarlegitimation. Den färdiga läkaren kan därefter gå vidare till specialisttjänstgöring (ST) som tar fem år. När den här intervjun sker hösten 2006 har Ida 3,5 år kvar på sin ST-utbildning.
- Om jag nu skulle ångra mig och vilja gå över till någon annan specialitet så är det fullt möjligt, även så att kombinera olika specialiteter. Jag kan också satsa på forskning, något som ledningen här på min klinik är väldigt lyhörd för. Som läkare fortsätter man lära hela livet – det tycker jag är bra, säger Ida.
Andra fördelar hon lyfter fram är att läkaryrket idag tenderar att få en jämnare fördelning av män och kvinnor – sedan några år är en knapp majoritet av läkarstudenterna kvinnor. En annan fördel är att yrket i allra högsta grad är internationellt – att jobba utomlands är något som Ida mycket väl kan tänka sig i framtiden.