"Aids det stora gisslet i Afrika"

	Med jeep längs dåliga vägar.
	En ung mamma med undernärt barn.

"Hej alla!

Nu har jag jobbat här i 3 veckor och det flyter på ganska bra. Patientantalet har ökat en del, det verkar som om man kommit på att verksamheten har kommit igång igen efter juluppehållet.

Som mest har det varit 61 patienter och då på den mottagning som ligger längst bort med restid 1 1/2-2 timmar åt vardera hållet. Restiden beror mycket på vägarnas beskaffenhet och hur lång tid det tar att plocka upp provsvar (HIV-tester) och de vacciner som kylförvaras på sjukhuset i Siaya.

Infektioner
Sjukdomspanoramat är som jag beskrev tidigare. Mycket akuta infektioner, bland annat en hel del malaria men även lunginflammation, urinvägsinfektioner, olika könssjukdomar, diarréjukdomar, ögoninfektioner, med mera. Många hudproblem som skabb, infekterade sår och eksem. Inga psykiska problem hittills. De flesta patienter är medelålders eller yngre, många barn men det kommer även en del äldre med olika typer av värk. Enstaka patienter med cancer och hjärt-kärlsjukdom dyker också upp.

Bättre hälsa
Generellt verkar det som om många hälsoproblem har minskat sedan Rotary startade jeepklinikerna i slutet av 80-talet. Det beror nog mest på att Rotary i samarbete med Sida och kenyanska myndigheter bygger upp lokala strukturer för en fungerande hälsovård. Det startas hälsoråd i byarna, man utbildar hälsoarbetare, så kallade community health workers (CHW) och det pågår olika nutritionsprojekt.

Dessutom ordnar man latriner och hjälper till att trygga vattenförsörjningen genom att borra brunnar och infektionssäkra de källor som finns. Allt detta gör att man trots allt ser färre svårt undernärda barn och färre diarrésjukdomar även om båda delarna förekommer varje dag. Särskilt i de mest avlägsna byarna upp mot Ugandahållet.

Svår malaria
Malarian är svårare att rå på och det finns problem med antibiotikaresistens men befolkningen uppmuntras användanda myggnät som är impregnerade med insektsmedel. Vi har också med oss sådana nät som säljs för en billig penning.

Just nu är Pia Appelgren, infektionsläkare från Karolinska sjukhuset KS i Stockholm, här för att jobba med detta Sida/Rotary-projekt och målsättningen är att verksamheten skall bli självgående om några år. När en klinik som vi åker till fungerar väl med egna resurser stängs den och ersatts av nya ställen som väljs ut av de kenyanska hälsovårdsmyndigheterna.

De bygger också upp så kallade dispensaries som bemannas med sjuksköterskor och annan personal. Där bedrivs vanlig mottagning men även barnavårdsmottagning och mödravårdscentral.

Vaccinationstäckningen ar ganska god efter ungefär samma program som hemma i Åby. Jag ser inte mycket av vanliga barnsjukdomar, några enstaka vattkoppor men det vaccinerar man ju inte heller mot. Inga fall av mässling hittills vilket annars orsakar stor dödlighet i fattiga länder.

Aids
Det stora gisslet är dock aids eller “the killing disease” som man ibland säger. Jag var först lite förvånad över att mina första 6 tester samtliga var positiva, men nar Pia berättade att cirka 30 procent av befolkningen över 15 år i denna landsända är HIV-positiv är det inte så konstigt.

Jag har ju framför allt tagit prover där jag haft klinisk misstanke och då blir ju sannolikheten för positivt test väldigt hög. Dessa patienter kommer med avmagring, olika hudproblem (bland annat bältros som hos yngre och medelålders här nästan alltid är associerad till HIV), torsk i munnen, långdragen diarré, svettningar, med mera. Många HIV-patienter får också reaktivering av tbc när immunforsvaret sviktar. En del söker tidigt, andra kommer i mycket, mycket dåligt tillstånd och har ibland remitterats direkt för fortsatt vård inneliggande på sjukhus.

Samtal
All testning föregås av samtal med min kurator (councellor) Fanice och de flesta accepterar numera att bli testade. Kuratorn ger också råd for att minska smittspridningen och hon delar ut kondomer. I samhällen som detta skulle man kanske screena en större del av befolkningen men det är beslut som får fattas av berörda myndigheter. Om det skall vara etiskt försvarbart måste det också finnas resurser att ta hand om alla som testas positivt för HIV.

Just nu finns det i alla fall ett statligt program med gratis medicin för de med symtomatisk HIV-infektion, vilket är bra och har gjort att de flesta går med på att bli testade.

Vill testas
I dag hade jag för första gången en patient som själv önskade att testa sig efter att maken och dennes bihustru (månggifte är relativt vanligt här) hade avlidit i aids. Liknande statliga program finns för tbc där man gratis ger så kallad DOTS-behandling, vilket står för directly observed treatment, short course. Om man bara delar ut mediciner skulle många avbryta behandlingen för tidigt vilket ger ökad resistens mot tbc-medicinerna.

Jag har förstås god hjälp av sköterskan Mary som delar ut mediciner, lägger om sår, med mera vilket inte skiljer sig mycket från sköterskerollen i Sverige. Kuratorn Fanice däremot är lite av en nyckelperson för mig. Hon tar reda på patienternas familjeförhållanden, inklusive egna ekonomiska resurser och ger råd om jag behover bistå med medel från den fattigfond som jag disponerar. Hon ger råd inför HIV- och tbc-tester samt ger besked om provsvar. I samband med detta informerar hon om smittsamhet, säker sex och delar ut kondomer.

Kuratorn har också hand om kostrådgivning vid undernäring där vi ofta delar ut gratis kosttillskott i form av näringsberikat pulver till gröt (baby porridge). Hon vet vilka resurser som finns runtomkring och hon sätter mig in i hur det fungerar i det kenyanska samhället och sjukvården. Hon är dessutom en ovanligt klok och trygg person. En dag var hon borta och då flöt mottagningen väldigt trögt och många av hennes patienter får komma igen nästa vecka.

Utflykter
På helgerna försöker vi hitta utflyktsmål på lämpligt avstånd. Denna helg har vi varit i Kakamega där det finns en cirka 10 x 25 km stor rest av den regnskog som en gång sträckte sig härifran längs ekvatorn ända bort till Atlanten. Vi såg olika apor, många vackra fåglar och fjärilar samt en kompakt grönska.

Siaya som uppges ha 36 908 invånare (hur man nu kan veta så exakt?) har inte så många naturupplevelser eller nöjen att erbjuda, även om det är jätteintressant att iaktta folklivet. Det är också trevligt att folk är så glada och öppna, alla hälsar och säger “how are you ?

I Siaya finns mest en del affärer och marknader. Inga gator utan bara mycket risiga lervägar eller öppna fält. Det är obeskrivligt skräpigt och överallt stora gropar och hål. Siaya liknar inte på något sätt det vi skulle kalla en stad av liknande storlek utan ser mest ut som en liten, dammig håla i en gammal västernfilm.

Hälsningar, Kjell"

P.S. Några intressanta fakta i tabellen som jag fått från Pia Appelgren, uppgifterna gäller 2005 och är hämtade från Kenya Demographic and Health Survey and Health Information System. D.S.

* När det gäller medellivslängden slår den höga spädbarnsdödligheten förstås igenom kraftigt i siffrorna, de barn som överlever till 5-årsåldern har mycket längre förväntad medellivslängd. Man ser förvisso en hel del gamla och jag har haft flera över 90 år på min mottagning.

Tidigare reserapport från Kjell Gunnarsson>>>