Färre våldsbrott efter vård i Vadstena

Få återfall i våldsbrott för patienter som har vårdats på Rättpsykiatriska regionkliniken i Vadstena. Det visar en studie som Mats Dernevik och Sara Levin har gjort. Patienter med hög risk för återfall kan pekas ut med hjälp av strukturerade riskbedömningar.

Att bedöma och hantera risker för återfall i våldsbrott bland människor som dömts till rättspsykiatrisk vård, är en av huvuduppgifterna för den rättspsykiatriska regionvården i Sverige. Flera tragiska händelser under senare tid har visat att detta är en svår uppgift för vården. Fram till för tio år sedan var också forskningsresultaten pessimistiska om möjligheten att ställa prognoser för återfallsrisker. Under senare år har dock bedömningsmetoderna förbättrats.

I en studie vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena har Mats Dernevik, forskningschef och Sara Levin, PTP-psykolog (praktisk tjänstgörande psykolog), systematiskt gått igenom de patienter som dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, och som riskbedömts och blivit utskrivna från kliniken sedan 1997, totalt 123 personer.

Fyra av fem återföll inte
Resultaten visar att 80 procent av patienterna inte dömts för nya våldsbrott efter utskrivning. Det är ganska få, internationella jämförelser för denna grupp av patienter visar högre siffror.

Dernevik och Levins studie visar att av de 20 procent som återföll, var det endast 6 procent som begick nya allvarliga våldsbrott, med ett straffvärde över två år. Det förekom inga nya brott med dödlig utgång. De flesta som återföll dömdes för olaga hot eller våldsamt motstånd.
   
Resultaten visar också att de så kallade strukturerade riskbedömningar, som gjorts i de flesta fall, kunde peka ut de patienter som hade en hög återfallsrisk. Dessa återföll också snabbare än de patienter som bedömts ha lägre risk.

Bedöma risk men också åtgärda
Rättspsykiatrisk vård ifrågasätts ofta och en vanlig kritik är att intagna släpps ut i frihet för fort. De anses inte färdigvårdade och därmed farliga för andra. Mats Dernevik menar att resultaten visar att åtgärder för att hantera risker är viktigast och faktiskt har effekt.

– Det är förstås inget egenvärde i att bara ställa prognos för återfallsrisk utan att sätta in åtgärder och god planering för eftervård.

Mer forskning behövs
Han menar att det är viktigt att bedriva ett systematiskt arbete med riskbedömningar och att detta vägleder vårdplaneringen.

– Resultaten visar att det finns metoder för riskbedömning som fungerar, men det finns fortfarande mycket som är oklart vad gäller kopplingen mellan psykiska störningar och våldsrisker. Forskningen befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium och det behövs mycket mera kunskap om vilka faktorer som är associerade med våldsrisk. Det finns fördomar om psykiatriska patienters farlighet som saknar forskningsstöd.