Idé
Donationsverksamheten i Landstinget i Östergötland syftar till att på bästa möjliga sätt tillvarata organ och vävnader från avlidna donatorer för att kunna hjälpa sjuka och skadade människor genom transplantation till ett liv som präglas av bättre livskvalité och mindre handikapp. Vävnadsdonation sker också för att ge möjlighet till forskning och undervisning.
Inom verksamheten ligger också ansvaret för att alla som så önskar ska få information om frågor kring donation och transplantation. Det gäller både allmänheten i form av intressegrupper eller individuellt, vårdpersonal av olika kategorier och personer som genomgår vårdutbildningar.
Allmän information
Människor med vissa svåra sjukdomar kan idag hjälpas genom transplantation till ett både längre och bättre liv. Den vanligaste organtransplantationen är njurtransplantation, men också hjärta, lungor, lever och bukspottkörtel transplanteras. I specialfall kan man också transplantera tunntarm. Vävnader som transplanteras är framför allt hjärtklaffar och hornhinnor, men även hud och benvävnad används.
I Sverige trädde den gällande transplantationslagen i kraft den 1 juli 1996. Där står bland annat att samtycke krävs för tillvaratagande av både organ och vävnader från avlidna människor. Om den avlidne inte lämnat samtycke under sin livstid vänder man sig till de närstående med förfrågan. Donation kan bara bli aktuell om inte medicinska skäl talar emot.
Organ kan bara tas tillvara då dödsfallet inträffat under speciella omständigheter på en intensivvårdsavdelning. En njure eller en del av levern kan tillvaratas från levande givare.
Det är behoven som styr tillvaratagandet av organ och vävnad. När det gäller organ föreligger alltid en bristsituation – det finns fler sjuka och skadade människor som skulle kunna bli hjälpta genom en transplantation än det finns organ som kan tas tillvara från avlidna givare. Det förekommer därför inte alltför sällan att människor som väntar på att få till exempel ett hjärta eller lungor avlider under väntetiden.
Tillgången på vävnad är bättre och bör med god organisation ytterligare kunna öka därhän att de allra flesta som behöver det kan få vävnad genom transplantation.
Donationen kan förutom transplantation gälla så kallat ”annat medicinskt ändamål”. Med det menas forskning, undervisning och läkemedelsframställning.
Om man vill donera kroppen i dess helhet efter döden för undervisningsändamål fyller man i ett särskilt formulär som kan rekvireras från Hälsouniversitetet, Institutionen för cellbiologi, 581 85 Linköping eller från Donationsverksamheten, att. Kristina Söderlind Rutberg, Landstingets kansli, S:t Larsgatan 49B, 58191 Linköping, tel 010-103 7093 alt 01-103 8359. Det går också att vända sig till Karolinska Institutet: Lars.Winblad@ki.se; tel 08-524 878 95