Organdonation förekommer på intensivvårdsavdelning i de fall då man konstaterat att en total hjärninfarkt föreligger hos den svårt hjärnskadade patienten. Patienten är då vad man i dagligt tal kallar ”hjärndöd”. Om inga medicinska skäl talar emot donation och samtycke erhålls kan organ från den avlidne tas tillvara genom ett kirurgiskt ingrepp på operationsavdelningen.
Ansvarig för donationsingreppet är ytterst klinikchefen på den enhet där den avlidne vårdats. Samtycke till donation inhämtas av ansvarig läkare på avdelningen, ibland i samarbete med ansvarig sköterska. Dessa tar också ställning till medicinska faktorer i den avlidnes sjukdomsbild och efter kontakt med transplantationskoordinator vid Transplantationsenheten i Göteborg samråder man om det finns medicinska skäl som skulle kunna tala emot en organdonation. Som regel är så inte fallet. Koordinatorn kontrollerar alltid om den avlidne är registrerad i Donationsregistret.
Inför själva donationsingreppet kommer kirurger från den transplanterande enheten för att hjälpa till med att ta vara på organen. Transplantationsenheterna har väntelistor och uppgifter om dem som väntar på transplantation och beslutar vem/vilka som ska få ta emot de donerade organen.
På Universitetssjukhuset i Linköping sker organdonationerna genom att de som avlidit under speciella omständigheter på intensivvårdsavdelning (se ovan) och där samtycke till donation inhämtats förs till operationsavdelningen där organen tillvaratas. Via transplantations-enheterna förmedlas sedan organen till de mottagare som passar bäst. I Östergötland samarbetar vi framför allt med Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och Transplantationsenheten där, men även Universitetssjukhuset i Lund är en samarbetspartner.
Vävnadsdonation förekommer på Patologavdelning eller på Rättsmedicinsk avdelning. Dit förs människor som avlidit. Då behov av vävnad för transplantation föreligger och man kan konstatera att den avlidne medicinskt sett skulle kunna vara en lämplig donator kontrollerar man i Donationsregistret om det finns någon uppgift om den avlidnes inställning till donation. Om ingen uppgift finns tar man kontakt med de anhöriga för att inhämta samtycke till donation. Om man funnit att den avlidne haft en positiv inställning genom Donationsregistret informeras ändå de anhöriga om att man önskar utföra donationsingreppet. Det kan ske i anslutning till obduktionen eller som en fristående vävnadsdonationsoperation. Man tar prover för att se att ingen smitta föreligger som skulle kunna överföras till mottagaren av vävnaden. Den tillvaratagna vävnaden görs noga i ordning och förvaras sedan till exempel i en hornhinnebank (hornhinnor) eller i en homograftbank (hjärtklaffar). Därifrån distribueras vävnaden när en lämplig mottagare har identifierats.
Vävnadsdonation vid Universitetssjukhuset i Linköping sker i samarbete med Patologavdelningen. Lämpliga donatorer identifieras, sökning i Donationsregistret genomförs och anhöriga kontaktas för information och samtyckessamtal av donationsansvarig läkare och sjuksköterska. Hornhinnor används sedan vid den ögonkirurgiska verksamheten på Universitetssjukhuset för transplantation.
Viss benvävnad tas också tillvara och används i öronkirurgisk verksamhet framför allt för studium av kirurgisk teknik (alltså inte för transplantationsändamål).
Verksamhet i övriga Sverige
Organdonation kan handläggas på landets alla intensivvårdsavdelningar. De människor som kan komma ifråga som organdonatorer har drabbats av en ytterst svår skada i hjärnan som lett till en så kallad total hjärninfarkt. Oftast är den bakomliggande orsaken en stor spontan hjärnblödning. Med speciella undersökningar kan man konstatera att hjärnans funktion för alltid har upphört och människan är då i lagens mening död. Endast 300 - 400 sådana dödsfall inträffar årligen i Sverige (de flesta människor avlider då hjärtat primärt slutar slå och hjärnan till följd av detta inom några minuter upphör att fungera).
Av dessa 300 - 400 avlidna kommer cirka 130 att bli organdonatorer. I övriga fall finns medicinska skäl som talar emot en donation eller så har samtycke till donation inte kunnat erhållas.
Transplantationsverksamheten samordnas av de transplantationskoordinatorer som finns på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, på Akademiska sjukhuset i Uppsala (UAS) eller Huddinge sjukhus i Mellansverige och på UMAS (= Malmö universitetssjukhus). De har kontakt med patienter som står på väntelistorna för transplantation och med kolleger i Skandinavien och övriga Europa (via organisationerna Scandiatransplant resp Eurotransplant) för att de som bäst behöver hjälp med en transplantation också ska få den.
När det gäller vävnader behövs framför allt hjärtklaffar och hornhinnor för transplantationsändamål. De patienter som väntar på transplantation står i kontakt med landets ögon- resp thoraxkirurgiska enheter.
Hornhinnebanker finns i Göteborg, Lund, Linköping, Örebro och på S:t Eriks sjukhus i Stockholm. Hjärtklaffar finns lagrade i Göteborg på Sahlgrenska sjukhuset och på Universitetssjukhuset i Lund. Benvävnad förvaras på ett flertal sjukhus i landet.