|
Vilka prover ska patienterna ta ställning till att spara?
Varför är det angeläget att prover sparas?
Om jag som patient känner mig tveksam till att spara mitt prov, hur gör jag då?
Vad händer om jag säger nej till att spara mitt prov?
Hur vet jag om mitt sparade prov kommer att användas för forskning?
Kan man som patient välja vad provet ska användas till?
Vart vänder jag mig om jag vill ha mera information?
Vad är en biobank?
Hur skyddas mina personuppgifter och prover? |
| Fråga: Vilka prover ska patienterna ta ställning till att spara? |
| Svar: Biobankslagen omfattar prover som tas inom hälso- och sjukvården och som sparas längre än två månader efter avslutad analys och som kan härledas till en viss person. Exempel på prover som av medicinska skäl bör sparas är vävnads- och cellprover samt vissa blod- och urinprover. Upp |
| Fråga: Varför är det angeläget att prover sparas? |
| Svar: Den vanligaste användningen av sparade prover är för patientens egen vård och behandling; diagnostiken av patientens sjukdom förbättras. Den som ställer diagnos kan behöva jämföra ett nytt prov med tidigare sparade prov. De äldre proverna är också viktiga för att läkaren ska kunna välja rätt behandling. Om till exempel en person som tidigare haft cancer blir sjuk igen, påverkas ofta valet av behandling av om det är en ny cancer eller om det är den tidigare som kommit tillbaka. Prover behöver också användas för vårdens löpande kvalitets- och utvecklingsarbete samt för utbildning av vårdpersonal. Också medicinsk forskning och klinisk prövning är beroende av att prover sparas. Upp |
| Fråga: Om jag som patient känner mig tveksam till att spara mitt prov, hur gör jag då? |
| Svar: Det bästa är att spara provet tillsvidare, skaffa mer information och fundera i lugn och ro. Patienter kan när som helst återkalla eller ändra omfattningen av sitt samtycke genom att lämna in en ”Nej-talong” till sin läkare eller till landstingets biobankssamordnare. Det enda som inte går att ångra är beslutet att ett prov inte ska sparas. Upp |
| Fråga: Vad händer om jag säger nej till att spara mitt prov? |
| Svar: Provet kommer att kasseras efter avslutad analys. Som patient ska man vara medveten om att detta kan innebära risker i form av försämrad vård och behandling i framtiden, eftersom läkare då inte kan undersöka provet på nytt och exempelvis ställa säkrare diagnos genom att jämföra nya prover med sparade prover. Att undersöka gamla prover kan också vara aktuellt om en behandling inte ger avsedd effekt. Upp |
| Fråga: Hur vet jag om mitt sparade prov kommer att användas för forskning? |
| Svar: Om ett sparat prov ska användas i ett forskningsprojekt måste projektet godkännas av en nämnd för forskningsetik. Nämnden bedömer om projektet är viktigt för vården och avgör om patienten måste informeras och ge nytt samtycke. Upp |
| Fråga: Varför behövs sparade prover för forskning? |
| Svar: De sparade proverna är mycket värdefulla för att vården ständigt ska kunna utvecklas, samlingar av prover gör det möjligt att studera och kanske förebygga både folksjukdomar och mer ovanliga sjukdomar. Med tillgång till prover kan forskningen ge möjligheter till bättre och effektivare behandling. Det är viktigt både för dig själv och andra patienter. Upp |
| Fråga: Kan man som patient välja vad provet ska användas till? |
| Svar: Ja, i den så kallade ”Nej-talongen” kan man välja om provet enbart får användas för vårdändamål (egen vård och behandling, utbildning av vårdpersonal och kvalitets- och utvecklingsarbete inom vården) eller om det också får användas till forskning och klinisk prövning. Upp |
| Fråga: Vart vänder jag mig om jag vill ha mera information? |
| Svar: Du kan få information av din läkare, men också genom det informationsmaterial som finns i väntrummen och här på landstingets webbplats samt på Sjukvårdsrådgivningen. Landstingets biobanksamordnare Gunilla Bergström 010 – 103 44 03 svarar också på frågor. Upp |
| Fråga: Vad är en biobank? |
| Svar: En biobank är en samling prover, till exempel cell – eller vävnadsprover, blodprov och urinprover som tas i vården och som sparas mer än två månader. Proverna ska gå att koppla till den person de kommer ifrån. Biobanker är inget nytt inom hälso- och sjukvården utan har funnits sedan lång tid tillbaka. Upp |
| Fråga: Hur skyddas mina personuppgifter och prover? |
| Svar: Dina sparade prover förvaras så att obehöriga inte kan komma åt dem. Dina personuppgifter skyddas av sekretesslagen, vårdregisterlagen och personuppgiftslagen. Upp |