Från ljudvåg till hörselintryck

Hörselorganet består av tre delar: ytterörat med hörselgången, som fångar upp ljudvågorna, mellanörat, som leder dem från trumhinnan till ovala fönstret och innerörat, som via hörselcellerna omvandlar ljudvågorna till nervimpulser. Dessa impulser förs via hörselnerven till hörselcentrum i hjärnan.
Ytterörat har två funktioner - dels fångar det upp och förstärker ljudet, dels hjälper det oss att lokalisera varifrån ljudet kommer. Från ytterörat passerar ljudet genom hörselgången fram till trumhinnan. Under vägen förstärks ljudet avsevärt.
Vid trumhinnan omvandlas den akustiska energin (ljudvågorna) till mekanisk energi. Trumhinnan vibrerar i takt med ljudvågorna och överför energin till de tre hörselbenen: hammaren, städet och stigbygeln. Stigbygelns fotplatta sitter i ovala fönstret, som är ingång till innerörat.
Mellanörat är en slemhinneklädd hålighet som är fylld med luft, vars tryck anpassas till lufttrycket utanför kroppen med hjälp av en kanal till svalget, örontrumpeten. Varje gång vi sväljer, öppnas örontrumpeten varvid skillnader i lufttrycket utjämnas.
Vid passagen genom mellanörat förstärks ljudet mycket kraftigt samtidigt som starka ljud dämpas. Ljudförstärkningen beror huvudsakligen på storleksskillnaden mellan trumhinnan och stigbygelns fotplatta. Dämpningen av starka ljud sker genom att den lilla stigbygelmuskeln drar ihop sig och därmed dämpar svängningarna.

I innerörat omvandlas den mekaniska energin till elektrisk. Innerörat, labyrinten, består av två delar: balansorganet och hörselorganet, snäckan. Bensnäckan är fylld av en vätska och innesluter hinnsnäckan vars "golv" utgöres av det s.k. basilarmembranet, på vilket hörselcellerna sitter. Hörselcellerna kallas hårceller, därför att de i toppen är försedda med sinneshår. Hårcellerna, 15-20 000 hos en ung normalhörande människa, är ordnade i en rad inre och tre rader yttre hårceller. Det är i hårcellerna som ljudenergin omvandlas till elektriska nervimpulser, som via hörselnervens nervtrådar går in till hjärnans hörselcentrum i tinningloben. Varje hårcell är mindre än en hundradels millimeter i diameter. På toppen av varje frisk hårcell står 100-150 hår som kan böjas av ljudvågen. När håren böjs uppstår dragkrafter i små tvärgående länkar som gör att elektriskt laddade joner kan komma in i hårcellen och så småningom ge upphov till impulser i hörselnervens trådar. Dessa länkar är 2-3 miljondels millimeter tjocka. Om de går sönder rubbas hårcellens förmåga att omvandla ljud till nervsignaler. Med tanke på hur oerhört små och känsliga dessa delar i innerörat är, kan man förstå att inga kirurgiska operationer kan bota skador på hårcellerna. Man kan också förstå att det inte krävs så särskilt stora krafter för att skada dessa delar med t.ex. för starka ljud under för lång tid.