Hälso- och sjukvård under 2001

Invånarna i Östergötland får sin vård huvudsakligen vid länets 41 vårdcentraler och fyra sjukhus samt vid olika privatläkarmottagningar. Dessutom ges vård av privata sjukgymnaster, kiropraktorer och naprapater samt i viss utsträckning även av vårdgivare utanför länet. Under 2001 uppgick landstingets kostnader för hälso- och sjukvård till 5091 miljoner kronor.

Diagrammet nedan visar hur den totala kostnaden för hälso- och sjukvård är fördelad på de huvudsakliga områdena.


Totalt har kostnaderna för östgötarnas vård ökat med 197 miljoner kronor eller 4 % sedan 2000. Inflationen utgör 3 % och resten är ökade kostnader på grund av volym- eller prishöjningar. Av de totala kostnaderna är 64 % sjukvård vid de fyra sjukhusen. Kostnaden för primärvården utgör 20 % .

Ersättning för utförd vård med ökad tillgänglighet som mål
I avtalen mellan landstingets beställare och vårdgivarna var 2001 det andra året där ersättningen i större utsträckning var kopplad till utförd vård. I avtalen ersätts stora delar av sjukhusens produktion baserat på utförda volymer. Avtalen innehåller en uppskattad volym och ersättningen är till 20-40 % rörlig.

Syftet med volymrelaterad ersättning är bl.a. att stimulera sjukhusen till att öka tillgängligheten och minska köerna. Detta har också blivit resultatet inom vissa områden. Forfarande har dock många kliniker besvärande väntetider till såväl mottagningar som vissa behandlingar, vilket kan bero på bl.a. personalbrist. Ett tydligare, volympreciserat åtagande är också en förutsättning för att närma sig frågor kring konkretare prioriteringar, i dialogen mellan politiker/beställare och verksamheten.

Omfattningen av vård 2001
Vården vid sjukhusmottagningar ökar något efter en nedgång fram till år 2000. Ökningen uppgår till 2 % mellan 2000 och 2001. För vårdcentraler och privatläkarmottagningar ses en minskning de tre senaste åren. Vårdcentralernas minskning är 1 % medan privatvården minskar med preliminärt 7 %.



Besöken hos andra personalkategorier än läkare uppgick till preliminärt ca 1 300 000 st. och merparten skedde utanför sjukhusen.

Av tradition har hälso- och sjukvård beskrivits med tämligen grova mått, t.ex. antalet besök på sjukhusmottagningar, vårdcentraler m.m. eller antalet patienter som vårdats på sjukhus. Dessa mått beskriver varken innehållet i vården eller vad patienten lider av. Landstinget har nu börjat använda en tämligen vedertagen metod för att på ett bättre sätt beskriva den slutna vården vid sjukhus, s.k. DRG-poäng. Förkortningen står för diagnosrelaterade grupper och innebär att varje vårdtillfälle klassificeras med utgångspunkt från ställd huvuddiagnos och bidiagnos, om patienten opererats eller ej samt patientens ålder. Totalt finns ca 500 olika diagnosrelaterade grupper, var och en med en standardiserad DRG-vikt som svarar mot vårdtyngden och därmed också kostnaden i sjukvårdsorganisationen. Genom att multiplicera samtliga DRG-klassade vårdtillfällen med sina respektive vikter och summera DRG-poängen erhålls ett uttryck för den totala produktionen. Genom den standardiserade mätmetoden kan man på ett rättvisare sätt jämföra vårdresultat från år till år och mellan olika sjukhus.

Den traditionella beskrivningen av sluten vård vid sjukhus visar på tämligen konstant antal vårdtillfällen de senaste fyra åren (+2,1 % mellan 2000 och 2001) medan antalet vårddagar minskar (dock oförändrat mellan 2000 och 2001). Detta skulle kunna bero på att vårdtyngden hos patienterna minskar. DRG-baserade mätningar visar dock att så inte är fallet. Viktsumman, som är ett mått på resursåtgången, är i stort oförändrad mellan 1998 och 2000 och ökar sedan med 5 % mellan 2000 och 2001.



Tillgången och närheten till vård påverkar konsumtionen
Vårdkonsumtionen för länets invånare varierar beroende på utbud och närhet till vårdgivare. Detta gäller huvudsakligen för öppenvårdskonsumtionen. Fördelningen mellan sjukhus, vårdcentraler och privatläkarmottagningar varierar, men totalt sett är konsumtionen ungefär densamma över länet.

Konsumtionen av sluten vård vid sjukhus har förändrats de senaste åren. Fram t.o.m. 2000 skedde en utjämning mellan länets kommuner. För 2001 är utvecklingen inte längre lika entydig. I vissa kommuner ökar konsumtionen efter en tidigare minskning. Andra är tämligen oförändrade trots en relativt låg nivå. Värdena i diagrammen har ej justerats för skillnader i befolkningens ålderssammansättning.



En tydligare bild av östgötarnas vårdkonsumtion
Genom uppbyggnaden av en vårddatabas för Östergötland går det nu att få en bild av hur många som under det gångna året besökt hälso- och sjukvården i Östergötland, såväl primärvård som sjukhus. Vården vid länets privata läkar- och sjukgymnastmottagningar ingår dock ännu inte i databasen. Värdena ger ändå en uppfattning om storleksordning och konsumtionsmönster. Totalt kom 296 000 östgötar i kontakt med hälso- och sjukvården under 2001, en ökning med 5 % sedan 1999. Av dessa besökte 215 000 primärvården, vilket är oförändrat för de tre senaste åren. Sjukhusens mottagningar besöktes av 153 000 personer medan 41 000 personer lades in på sjukhus.

Konsumtionen, mätt i antal personer som kommer i kontakt med hälso- och sjukvården i olika åldersgrupper, har förändrats mest vid sjukhus medan den är tämligen konstant i primärvården.