Medicinsk och teknisk utveckling

Den medicinska och tekniska utvecklingen skapar ständigt bättre förutsättningar för att diagnosticera och behandla olika sjukdomstillstånd. Det innebär att allt fler patienter med allvarliga sjukdomar kan bli föremål för allt effektivare sjukvårdsinsatser. Samtidigt innebär det naturligtvis i många fall också önskemål om resursförstärkning.

Nya behandlingsmetoder införs och gamla avvecklas. Ständigt utvecklas också nya och mer effektiva läkemedel. Dessa är dock alltid dyrare än föregående läkemedel och därför har läkemedelskostnaderna under de senaste åren ökat med 8-10 % årligen.

Digitalisering av röntgen är en viktig utveckling, som ger möjlighet till säkrare diagnostik och konsultationer mellan olika sjukhus utan långa patienttransporter. Digitaliseringen medför emellertid stora investeringskostnader.

Nya kommunikationsmöjligheter mellan ambulanser och sjukhus gör det möjligt att påbörja behandling vid akut hjärtinfarkt redan i patientens hem. Risken för omfattande skador på hjärtmuskeln minskas avsevärt.

Denna utveckling, som illustrerats med några exempel, är i sig positiv men medför också svåra och viktiga prioriteringar. Landstingets uppgift är att så bra som möjligt hushålla med tillgängliga resurser. Därför fortsätter det medicinska programarbetet med inriktning på att kartlägga hälsoläget i Östergötland, analysera behoven och utveckla uppföljningen av den vård som erbjuds.

Tidig behandling vid hjärtinfarkt räddar liv!
Under år 2000 installerades apparatur för ambulans-EKG i länets samtliga 25 ambulanser. Samtliga ambulanssjukvårdare fick utbildning om orsaker till hjärtinfarkt och hur denna behandlas. Dessutom gavs utbildning i EKG-tagning och tolkning. Parallellt försågs sjukhusens hjärtavdelningar med speciella datorer för att analysera mottagna ambulans-EKG. Detta har avsevärt förbättrat omhändertagandet av patienter med akut hjärtinfarkt.

Under slutet av 2000 infördes även behandling av akut hjärtinfarkt, med hjälp av propplösande läkemedel (trombolys), av ambulanspersonalen redan hemma hos patienten. Detta har tidigare bara skett på enstaka platser i landet. I Mjölby och Ödeshög har det funnits möjlighet att ge denna behandling i liten skala sedan 1996. Under 2001 har samtliga patienter med stor akut hjärtinfarkt som hämtats med ambulans i centrala och västra distriktet kunnat erbjudas denna behandling.

Resultat från stora internationella studier visar entydigt att ju tidigare man kan ge behandling mot akut hjärtinfarkt desto mindre blir skadan på hjärtmuskeln. Dessa studier har också visat att dödligheten sjunker markant om behandlingen sätts in tidigt.

Under 2001 sändes, via fasta eller mobila telefonnätet, totalt 1 020 ambulans-EKG från centrala distriktets ambulanser till hjärtintensivvårdsavdelningen, HIA, på Universitetssjukhuset i Linköping. Samtliga EKG bedömdes där av en hjärtspecialistsjuksköterska. Vid misstanke på hjärtinfarkt beslutade ansvarig hjärtläkare om behandling med propplösande läkemedel skulle ges på plats hemma hos patienten. Under år 2001 var det 88 patienter, knappt 10 % av alla som man tog EKG på, som visade klara tecken på stor hjärtinfarkt. Samtliga dessa patienter fick komma direkt till HIA, utan att passera akutmottagningen. Av dessa fick 37 patienter i åldrarna 45 till 91 år propplösande behandling redan i hemmet. Tiden från första symtom på hjärtinfarkt till dess att patienten fått propplösande behandlingen minskade på detta sätt med drygt 1 timma och 20 minuter, jämfört med tiden innan ambulans-EKG infördes.

Under mars månad 2002 kommer även ambulanserna i östra distriktet att få möjlighet att ge propplösande behandling. Då har samtliga patienter i hela Östergötland samma möjlighet att få denna behandling.

Bloddialys i hemmet – en kvalitetsförbättring inom dialyssjukvården
Uremi, eller urinförgiftning, är det tillstånd som uppstår när njurarna inte fungerar. Om funktionen upphör helt måste behandling sättas in inom 1-2 veckor. Redan när njurfunktionen är kraftigt nedsatt uppstår många svåra symtom, såsom trötthet, aptitlöshet, viktminskning och klåda. Vätska kan också ansamlas i vävnaderna och leda till svullnad och andnöd.

Uremi kan behandlas med dialys eller njurtransplantation. Vanligen inleds behandlingen med dialys. Om det visar sig möjligt att genomföra en transplantation anmäls patienten till något av de fyra centra som finns i Sverige. Patienter från Östergötland transplanteras vanligen i Göteborg, men sådan verksamhet bedrivs även i Stockholm, Uppsala och Malmö. Lite drygt 30 % av dem som njurtransplanteras kan få en ny njure donerad från en anhörig. Detta har flera fördelar; transplantationen kan ske innan eller efter en kortare tids dialysbehandling och man kan räkna med att den transplanterade njuren har längre funktionstid än en njure från en avliden givare. För flertalet är detta dock inte möjligt utan patienterna får vänta på en njure från en avliden donator. Väntetiderna har ökat och är nu två till tre år för en förstagångstransplantation. Under väntetiden får patienten dialysbehandling.

För de flesta som drabbas av uremi är, det av olika medicinska skäl, inte möjligt att göra en njurtransplantation. Det finns även en allt större grupp patienter som förlorat funktionen i en tidigare transplanterad njure. För alla dessa är dialys den behandling som står till buds.
Ungefär 1 000 patienter påbörjar dialys varje år i Sverige. I Östergötland har antalet varierat mellan 45 och 77 patienter per år de senaste 10 åren. Idag dialysbehandlas ca 2 900 patienter per år i Sverige och ca 3 300 lever med ett fungerande njurtransplantat. I Östergötland fanns vid årskiftet 172 patienter med ett fungerande njurtransplantat och 166 fick dialysbehandling. Medelåldern för hela gruppen är ca 56 år. Medelåldern i den grupp som är transplanterad är knappt 50 år medan den är nästan 60 år för dem som får dialysbehandling.

Trots dialysbehandling är uremi en allvarlig sjukdom. Även med behandling är överlevnaden lägre än den förväntade, sett på hela befolkningen. Dialysbehandling har nu funnits sedan 1960-talet och antalet patienter har ökat kraftigt. Tekniken har förbättrats och förutom bloddialys finns idag även s.k. påsdialys att erbjuda. Bloddialys innebär att blodet pumpas genom en konstgjord njure där det renas. Behandlingen upprepas vanligen tre gånger per vecka på en dialysavdelning och varje behandling pågår 4-5 timmar. Vid påsdialys förs två liter dialysvätska in i bukhålan, via en plastkateter. Vätskan byts fyra gånger per dag och detta måste göras veckans samtliga dagar. Påsdialys sköter patienten själv i sitt hem. Medicinska och andra skäl gör att bara ca 25 % av patienterna kan använda påsdialys. Dessutom brukar påsdialys bara kunna användas under några år, t.ex. i väntan på en njurtransplantation. Även bloddialys har många begränsningar. Mycket tid går åt till resor och man måste stanna många timmar på dialysavdelningen. Varken konventionell bloddialys eller påsdialys brukar resultera i fullständig symtomfrihet och det finns även en ökad risk att drabbas av andra sjukdomar.
Det enda sättet idag att förbättra kvaliteten i behandlingen är att erbjuda mera bloddialys och enda möjligheten till det är att ge längre eller fler dialyser i veckan. I enstaka fall har det varit möjligt att erbjuda detta på de ordinarie dialysavdelningarna men vanligen är det inte möjligt på grund av den höga belastningen.

För att kunna erbjuda ökad kvalitet i behandlingen har Njurmedicinska kliniken på US därför startat utbildning i bloddialysbehandling i hemmet för de patienter som vill och är lämpliga för det. Patienten svarar då själv för hela behandlingen. Det behövs dock en assistent som kan vara en anhörig eller en person anställd av kommunen. Varje patient måste ha en dialysmaskin och ett vattenreningsaggregat i sitt hem och en viss begränsad bostadsanpassning krävs också. Bloddialys i hemmet fanns i Östergötland fram till 1980-talets början men försvann då fler patienter kunde erbjudas njurtransplantation och påsdialysen i sin nuvarande form infördes. Situationen är nu återigen förändrad; väntetiderna för njurtransplantation ökar och påsdialys fungerar vanligen bara tillräckligt bra under en övergångstid. Bloddialys i hemmet kan då ge patienterna förbättrad behandlingskvalitet jämfört med traditionell sjukhusbaserad bloddialys. Den ökar patienternas frihet och ger ökat ansvar för den egna behandlingen, två faktorer som leder till större tillfredsställelse och ger ett bättre behandlingsresultat. Njurmedicinska kliniken i Lund har ända sedan 1970-talet bedrivit bloddialys i hemmen och har visat att de medicinska resultaten är jämförbara med dem som uppnås med njurtransplantation.

Vid årsskiftet var tre patienter i länet färdigutbildade och hade påbörjat bloddialys i hemmet. Verksamheten bedrivs som ett utvecklingsprojekt under 2001 och 2002. Målet är att ha tio patienter i hembehandling vid nästa årsskifte och behandlingsformen erbjuds till alla som önskar och är lämpliga oavsett var i Östergötland man bor. Det är glädjande att konstatera att bloddialys i hemmet har börjat komma igång på flera håll i landet. Bloddialys i hemmet kan uppfattas som en dyr behandling då det kräver att varje patient har en egen dialysmaskin med tillhörande vattenrening. Men många beräkningar har visat att behandlingen, när den nått lämplig omfattning, är den minst kostsamma av alla tillgängliga dialysformer.

De patienter som nu behandlar sig hemma mår bättre och deras upplevda livskvalitet har förbättrats. Men bloddialys i hemmet passar inte alla, så kliniken har även startat andra projekt för att kunna erbjuda fler patienter förbättrad kvalitet och ökad valfrihet när det gäller behandlingsformer.


Digitalisering av röntgenverksamheten - en förändring som berör hela sjukhuset.
Klockan 11.00 den 15 november 2001 stängde landstingsdirektör Arne Johansson av den sista framkallningsapparaten på röntgenavdelningarna vid Universitetssjukhuset i Linköping, US. Några minuter senare invigde landstingsrådet Paul Håkansson den första arbetsstationen för digital röntgen. Dessa händelser markerade en milstolpe i sjukhusets historia och innebar en omvälvande händelse för alla medarbetare som dagligen hanterar röntgenbilder.

Digital hantering och lagring av röntgenbilder, PACS, innebär många fördelar för sjukvård och patienter. Arbetsmiljön på röntgen förbättras då många tunga arbetsmoment försvinner. All hantering av kemikalier som krävdes för att framkalla röntgenfilm har försvunnit. Tillgängligheten till bilder förbättras eftersom bilder och svarsutlåtande kan distribueras både snabbare och säkrare. Den digitala bilden finns lagrad i en databas och kan distribueras till medarbetare på röntgenavdelningen och sjukhusets övriga avdelningar, helt oberoende av varandra. Digital röntgen innebär också att stråldoserna till patienten i vissa fall kan reduceras betydligt.

Sedan några år har sjukhus i regionen kunnat skicka digitala röntgenbilder till US genom s.k. teleradiologi. Denna verksamhet förbättras nu betydligt i och med att US kan hantera och lagra dessa bilder digitalt. Medarbetare från andra sjukhus kan skicka bilder via teleradiologi direkt till specialister på US kliniker, som genast kan titta på bilderna och lämna utlåtanden.

En förutsättning för att nå optimalt flöde av den digitala bilden är att det också finns ett digitalt remiss- och svarssystem. Sedan slutet av 1990-talet har US röntgenavdelningar använt ett radiologiskt informationssystem (RIS) lokalt på klinikerna. Dessa system kompletterades under 2001 så att remisser kunde skickas elektroniskt. Sedan oktober 2001 hanteras nu alla remisser och svar via landstingets intranät.

Röntgencentralen byggs om
En digital röntgenbild måste genereras digitalt för att bibehålla sin kvalitet när den senare ska hanteras i det digitala systemet. Vissa av röntgenavdelningens utrustningar var inte anpassade för den nya tekniken när beslutet togs att införa PACS. Det lönade sig inte heller att modernisera utrustningen då en betydande del var gammal och utsliten. Flera röntgenlaboratorier på lungmedicinska kliniken, röntgencentralen och thoraxradiologen har därför byggts om. Samtidigt har det också skett en omfattande ombyggnad av de övriga lokalerna. Moderniseringen har varit komplicerad eftersom verksamheten inte kan flyttas till andra tillfälliga lokaler under ombyggnaden. Till sommaren 2002 blir den nya röntgencentralen klar.

Projektet Digital Radiologi i Östergötland
Beslutet om att digitalisera Östergötlands röntgenkliniker togs formellt under våren 2000, men planeringen startade flera år tidigare. Röntgenavdelningen på Motala lasarett tog steget in i den digitala världen redan hösten 2000 och Vrinnevisjukhuset kommer att digitalisera röntgenverksamheten under våren 2002.

Införandet av en film- och papperslös röntgenavdelning betyder för det mesta att alla rutiner och arbetsuppgifter måste ses över och i många fall förändras. Tidigt i planeringsarbetet för digitaliseringen vid US togs beslut att genomföra övergången vid en gemensam tidpunkt – ”dagen D”. Detta innebar att alla nya rutiner måste vara klara till övergången och att alla medarbetare måste vara väl förtrogna med den nya utrustningen och med sina nya arbetsuppgifter. Projektet LionPACS startade i slutet av 1998 och hade som sin huvuduppgift att förbereda röntgenavdelningarna inför övergången så att sjukvårdsproduktion och kvalitet kunde bibehållas. En betydande arbetsinsats har också lagts ner på att förbereda sjukhusets övriga kliniker. Den kompletta digitala röntgenavdelningen, som både hanterar bilder och utlåtande digitalt finns redan på några andra platser i Sverige, men US är det första av de stora universitetssjukhusen som nu helt använder den nya tekniken.