Huvudmeny

Människor med psykisk ohälsa eller psykiska funktionshinder

Gammalung hand



Psykiskt funktionshindrade är sedan länge en prioriterad grupp i vårt landsting. Samarbetet med kommunerna är grundläggande för att tillgodose behoven hos dessa människor. Det är dock viktigt att även lyfta fram den psykiska ohälsan bland östgötar eftersom det finns klara tecken på att denna ökar. Psykisk ohälsa är tillsammans med problem och sjukdomar i rörelseorganen och hjärt-/kärlsjukdomar också de vanligaste orsakerna till att människor sjukskrivs.

Hälso- och sjukvården måste därför ha goda förutsättningar att tidigt upptäcka, behandla och stödja personer som visar tecken på psykisk ohälsa eller allvarlig psykisk störning. Dessutom behövs ett välutvecklat samarbete med kommunerna, försäkringskassan och patient- och anhörigföreningar.

Hälso- och sjukvårdens insatser
Under 2001 har flera insatser gjorts för att tillgodose behoven av vård och stöd hos människor med psykisk ohälsa och psykiska funktionshinder.

För att ge en bättre helhetsbild av det allmänna hälsotillståndet kommer de som har psykiskt funktionshinder också att få genomgå kroppsliga hälsoundersökningar, med början under 2002. Undersökningarna som genomförs på vårdcentralerna, ska göras minst vartannat år på initiativ av patientens ansvarige läkare inom psykiatrin.

Landstingets förmåga att tillgodose behoven för vuxna med psykisk ohälsa i Östergötland motsvarar väl genomsnittet i landet, enligt undersökningar som gjorts. Problemet är dock att sjukvården kanske bara upptäcker hälften av dem som drabbats av psykisk ohälsa.

Ett övergripande mål är att psykisk ohälsa inte ska leda till funktionshinder och att de som ändå har funktionshinder ska kunna leva ett värdigt liv. Det medicinska programmet för psykisk ohälsa har visat att det är mycket vanligt med psykiska besvär hos patienter i primärvården.

Landstinget har därför sedan två år tillbaka utökat primärvårdens åtagande för patienter med psykosociala störningar, motsvarande 10 miljoner kronor. Genom ökad psykosocial kompetens får primärvården bättre möjligheter att ge tidigt stöd till människor som riskerar att utveckla psykisk ohälsa eller psykiska funktionshinder.

Under 2001 startades en ny psykiatrisk öppenvårdsverksamhet i Linköping, för den centrala länsdelen. Syftet är att kunna erbjuda bättre hjälp till personer med lättare och medelsvåra psykiska besvär, t.ex. depression, ångest, utbrändhetsproblematik, ätstörning och tvångssyndrom och samtidigt ge primärvården förbättrat konsultationsstöd inom psykiatrin.
Uppföljningen av verksamheten visar dels att det funnits ett uppdämt behov som har tillgodosetts, dels att konsultationsverksamheten till primärvården kommit igång på ett bra sätt.

Inom specialistpsykiatrin prioriteras insatser vid nyinsjuknande i psykos samt insatser vid självmordsförsök.

Insatserna ska följa de nationella riktlinjer som socialstyrelsen utformat. Resultaten följs upp och rapporteras på individnivå. Här ges möjlighet att mäta hälsoeffekt och göra jämförelser med de nationella riktlinjerna.

Behovet av insatser inom den rättspsykiatriska vården har ökat på senare år, bl.a. på grund av att fler döms till vård. Landstinget har under 2001 satsat resurser som motsvarar åtta helårsplatser vid den rättspsykiatriska regionvårdskliniken. Samtidigt förväntas klinikens interna vårdkedja utökas med rehabiliteringsåtgärder för att underlätta de dömdas återgång till samhället.


Samverkan med kommunerna
Psykiatrireformen har genomförts i nära samarbete med länets kommuner och har varit mycket framgångsrik. Detta innebär att landstingets psykiatriska verksamhet och kommunernas vård- och omsorgsverksamheter i många fall arbetar starkt integrerat. Samverkan är en naturlig del i mötet med patienterna. Det finns också tydliga strukturer för samverkan som underlättar arbetet och här medverkar även intresseorganisationerna.

Ett exempel på fruktbar samverkan är de s.k. individbedömargrupperna, som utvecklats i samverkan mellan psykiatrin, socialtjänsten och försäkringskassan. Med den gemensamma vårdplaneringen som grund samordnar dessa grupper insatserna för den enskilde individen. PVH-teamen (psykiatrisk vård i hemmet) är ett exempel på gemensam verksamhet som bedrivs av landstinget och Linköpings kommun. Teamen besöker psykiskt långtidssjuka i eget boende för att kunna erbjuda passande stödinsatser.

Psykiskt störda missbrukare har ägnats särskild uppmärksamhet i vissa delar av länet. I Norrköpings kommun, där behoven är stora, bedriver kommunen och landstinget en form av gemensam verksamhet för denna grupp, en s.k. ”vård- och boendetrappa”. Syftet med verksamheten är att skapa en totalomsorg där boendet är anpassat efter den enskildes förutsättningar och behov samtidigt som det ges möjligheter till socialt och psykiatriskt stöd. Detta har förbättrat tillgängligheten till vård och omsorg samtidigt som vårdkonsumtionen på sjukhus har minskat. En motsvarande verksamhet finns i Linköping i samverkan mellan beroendekliniken och Linköpings kommun.

Reformarbetet kommer att fortsätta. En uppföljning som inleds tillsammans med kommunerna i den östra länsdelen kommer att ge svar på om de psykiskt funktionshindrade har fått sina behov tillgodosedda och vad som behöver göras ytterligare.

Svårt psykiskt störda med omfattande vårdbehov
Människor med svåra psykiska störningar har ofta en mycket komplex sjukdoms- och symtombild, som kräver omfattande insatser från flera olika vårdgivare och ofta leder till diskussioner om ansvars- och kostnadsfördelning. En kartläggning av denna grupp har gjorts gemensamt av landstinget och kommunerna, vilket har resulterat i flera förslag till förbättringar. Vissa förslag har redan genomförts och planeringen för de övriga pågår.

• En basrutin, eller ”checklista” för gemensam, individuell vårdplanering har utvecklats.
• Tillämpningen av begreppet ”medicinskt färdigbehandlad” för särskilt vårdkrävande har setts över.
• Ett expertteam inom landstinget ska etableras med syfte att ge stöd till sjukvården och kommunerna vid handläggning av extremt komplicerade fall.
• Planering och genomförande av utbildning för berörd personal.
• Kartläggning och kvalitetsgranskning av externa vårdgivare.
• Utredning om behovet av länsgemensamma resurser för vård och boende. Hittills har detta resulterat i utvecklingen av ett länsgemensamt särskilt boende i Vadstena för personer med s.k. autismspectrumtillstånd.

I slutet av 2001 inleddes diskussioner om ökad samverkan mellan landstinget och Försäkringskassan, med huvudsyfte att förebygga långvariga sjukskrivningar.