Ett uppdrag i den pågående översynen av 1999 års tandvårdsreform är att bedöma det framtida personalbehovet samt rekryterings- och bemanningssituationen inom tandvården. Redan idag är det viss brist på såväl tandläkare som tandhygienister. Under de närmaste åren kommer tillgången till utbildade tandläkare att försämras bl.a. på grund av hög medelålder i denna yrkesgrupp, särskilt inom specialisttandvården. En förhållandevis stor andel av de tandläkare som utbildas i Sverige arbetar utomlands, i första hand i England och Norge, vilket är ytterligare en osäkerhetsfaktor.
Tandläkarbristen kan på längre sikt avhjälpas genom volymmässigt utökad grundutbildning. Tandläkarbristen kan också kompenseras genom utökad utbildningskapacitet för tandhygienister samt ytterligare delegering av arbetsuppgifter inom tandvårdsteamet.
Tillgången på tandvårdspersonal i Östergötland bedöms vara bättre än i en hel del andra län, framför allt i norra Sverige. Det finns dock en viss obalans inom länet. En studie av tandvårdsutbudet, där såväl folktandvård och privat tandvård vägs samman, visar att tillgången på tandvård är sämre i länets mindre kommuner. Västra länsdelen har också något sämre tillgång till tandvård än de centrala och östra länsdelarna.