Landstingsstyrelsens ordförande

Landstingsstyrelsen är politiskt sammansatt och tillsätts av landstingsfullmäktige, som är landstingets högsta beslutande organ med 101 folkvalda ledamöter. Landstingsstyrelsen har det övergripande ansvaret för organisation, effektivitet, struktur och utveckling av landstingets totala verksamhet.

Landstingsstyrelsen ordförande Paul Håkansson ger sin syn på landstingsåret 2002.


ÖKAD VÅRD MEN ONT OM PENGAR

Vårdens verksamhet ökar
Vården är en viktig del av välfärden för östgötarna. Vården ska vara tillgänglig på rätt nivå och med hög kvalitet när den behövs. Det är landstingets uppgift att klara detta inom ramen för den landstingsskatt östgötarna betalar.

Omfattningen på hälso- och sjukvården var mycket stor även år 2002. Verksamheten vid såväl sjukhus som vårdcentraler ökade. Det skedde en förskjutning från läkarbesök till besök hos andra vårdgivare; sjukgymnaster, distriktssköterskor med flera. Även mätt i pengar tillfördes nya resurser till vården.

Prioritering av vad landstinget ska satsa på blir allt viktigare
Hur stor landstingsskatten än är och hur mycket resurser landstinget än har, måste vi ändå se till att de som har störst behov av hälso- och sjukvård får hjälp först. Det betyder att prioriteringar alltid måste göras. I landstinget har vi sedan länge arbetat med att få fram metoder för att i praktiken kunna prioritera på ett bra sätt. En viktig princip är att prioriteringar ska vara öppna, det vill säga det ska vara tydligt vilka prioriteringar som gjorts och på vilka grunder. En annan viktig princip är att den rent medicinska prioriteringen av enskilda patienter görs av medicinsk personal och att prioritering mellan olika sjukdomsgrupper görs på politisk nivå.

Formerna för prioritering har utvecklats ytterligare under år 2002 och arbetet fortsätter.

Samverkan ger bättre vård för befolkningen
För östgötarna är det viktigt att samarbetet mellan olika vårdgivare, till exempel landstinget och en kommun, fungerar bra. Det ideala är att man som enskild patient inte ens ska uppfatta att flera olika huvudmän är inblandade. En hel del av detta fungerar redan nu i vardagen. För att skynda på utvecklingen pågår flera olika utvecklingsprojekt mellan landstinget och kommunerna. Det mest långtgående är i Finspång där kommunen, landstinget och försäkringskassan använder sina gemensamma resurser över gränserna för att de ska göra mest nytta. Resultatet har varit mycket gott. Liknande arbetsformer, men lokalt anpassade, ska på sikt införas inom hela landstingets verksamhet.

Underskottstrenden måste brytas
Landstinget gick med 284 mkr i underskott år 2002.

Det är ytterst allvarligt med underskott, även om en del av underskottet beror på att avsatta medel för kommande pensioner minskade i värde. Dessa medel ska inte användas på många år och det finns utsikter att avkastningen kan återhämtas på sikt. Det som inger mer oro är att det finns ett antal enheter inom landstinget som har ekonomisk obalans och att den underliggande kostnadsutvecklingen varit hög. Det har inneburit att landstinget beslutat om kostnadsreduceringar från och med år 2003.

Landstinget är ingen kommersiell verksamhet. Vi har inga ägare som ställer krav på överskott. Därför blir den ekonomiska strategin annorlunda än för ett företag. Ekonomin måste vara stabil för att skapa trygghet och tillförsikt. Det viktigaste inslaget i den ekonomiska strategin är därför att ha positiva årsresultat.

Regionsamarbetet fortsätter i Östergötland
Under året har regionsamarbetet gått in i en ny fas. Regionförbundet Östsam bildades och startar från och med år 2003. Landstingets uppgifter inom regionutveckling övergår till Östsam. En stark region som kan hävda sig är bästa garantin för god utveckling, arbete och välfärd i länet.



Paul Håkansson
Landstingsstyrelsens ordförande