Ett av de snabbast växande folkhälsoproblemen är den explosiva ökningen av övervikt och fetma i befolkningen, både nationellt och internationellt.
Definitioner och klassifikationer
Vid definition av övervikt handlar det om en övervikt som innebär risker för hälsan. Detta kan avvika från vad man i vardagstal menar när man säger att någon är överviktig, fet eller mullig. För att kunna bedöma om vikten innebär hälsomässiga risker måste kroppsvikten sättas i relation till kroppslängden. Var de extra kilona sitter har också stor hälsomässig betydelse.
Det finns flera olika mätmetoder för att avgöra om en individ har övervikt eller fetma. Det vanligaste måttet är Body-mass index (BMI). Andra mått som används är kvoten höft/midja och för att mäta bukfett används även midjemått.
Förekomst
I Sverige är omkring 47 procent av männen och 35 procent av kvinnorna överviktiga eller feta. Andelen med fetma har nästan fördubblats under de senaste 20 åren och omfattar nu drygt 575 000 svenskar. Ökningen har varit kraftigare under 1990-talet än under 1980-talet.
Det är särskilt anmärkningsvärt att andelen med övervikt och fetma även ökar bland yngre. Flera studier har visat att förekomsten av övervikt ökar mest bland yngre vuxna.
Landstinget i Östergötland har under 90-talet regelbundet genomfört befolkningsenkäter. Enkäter har skickats till 3 000-5 000 östgötar, som själva har fått ange sin längd och vikt. Utifrån dessa uppgifter vet vi att det idag finns ca 30 000 feta östgötar i åldersgruppen 18-79 år.
Figur 1: BMI, Andel östgötar med övervikt och fetma enligt landstingets befolkningsenkäter 1991, 1993, 1995, 1997 och 1999
Figur 2: Utvecklingen av antalet feta i Östergötland (den övre kurvan), i relation till antalet diagnostiserade patienter med fetma E66 på Östergötlands 41 vårdcentraler (den nedre kurvan). Siffran 24 025 personer står alltså för det antalet som inte får hjälp via vårdcentral. Källa: M. Falkenberg Läkartidningen 2002;99:2429-30.