Samhällskostnaderna för sjukfrånvaro har ökat dramatiskt. Dessa avser sjukvårdskostnader, socialförsäkringskostnader och kostnader för arbetsgivare samt de kostnader och det lidande som medborgaren utsätts för.
Från 1997 till idag har samhällets årliga kostnader för sjukskrivning ökat från ca 20 till 40 miljarder kronor. Räknas även kostnader för arbetsskador och förtidspensioner blir totalkostnaden för staten 108 miljarder kronor, vilket innebär att hela den offentliga sjukvården har passerats i budgetomslutning.
Långtidssjukskrivning – en ond cirkel
En blandning av medicinska, psykologiska, sociala och arbetsrelaterade problem ligger i många fall bakom långtidssjukskrivning och nedsatt arbetsförmåga. Passiva sjukskrivningar och väntan är förödande för den som är sjukskriven. Redan efter tre månader börjar den som är passivt sjukskriven tappa kontakten med arbetet och efter sex månader försämras förutsättningarna att komma tillbaka ytterligare. En mycket entydig statistik talar för att det endast är de insatser som görs under de tre första månaderna av en sjukhistoria som har någon mera synlig inverkan på rehabiliteringsförloppet.
Diffusa symtom med trötthet, värk och smärta i leder och muskler är vanligt bland långtidssjukskrivna. Unga kvinnor är en särskilt utsatt grupp. Många lever också i en mycket tuff social situation. De sliter hårt, tar stort ansvar för barn och familj och har ofta redan innan de blir sjuka en ganska svag ekonomi.
Den onda cirkeln kan brytas
Många människor riskerar att hamna i en gråzon mellan olika myndigheter när problembilden inte ryms inom en myndighets ram. Det är viktigt att upprätthålla en helhetssyn på individens situation och att regelsystemen samspelar. Samarbete är mer eller mindre nödvändigt för att definiera behov, diskutera alternativa lösningar och utvärdera gjorda insatser.
Det finns flera betydelsefulla faktorer som påverkar individens möjligheter att bli bra – kontinuitet och tid, att få bli frisk och komma tillbaka till arbete i sin egen takt, att bli bekräftad och få individuellt stöd, att vara betydelsefull och känna att det finns ett sammanhang och att ha möjlighet att vara med och påverka det som händer. Att inte bli trodd eller att bli ifrågasatt påverkar mötet med myndigheter. Utifrån denna aspekt finns det många människor som känner sig kränkta och i många fall får det konsekvenser för lång tid framåt. Själva bemötandet, som speglar personalens attityd mot individen, är därför väsentlig.