För att landstinget ska klara sitt åtagande avseende hälsofrämjande insatser krävs en välfungerande bas i sjukvårdsorganisationen – barnavårdscentralerna och barnhälsovården. Dessutom krävs en väl utvecklad samverkan såväl mellan basen och den specialiserade barnsjukvården, som med kommunerna.
Denna strategi har i ett första steg inneburit att landstinget under 2001-2002 ökat sin beställning av barnpsykologiska insatser till barnhälsovården. Genom dessa insatser vill landstinget att barnavårdscentralerna och barnhälsovården kommer i kontakt med barnfamiljer i behov av särskilt stöd så tidigt som möjligt. Vidare vill man att barnhälsovården genom råd och stöd arbetar för att stärka föräldrarollen och anknytningen mellan barn och förälder, samt ge råd kring problem som t.ex. trots, syskonavund och gränssättningssvårigheter.
Vad har den ökade satsningen inneburit i praktiken under 2002?
Förstärkt barnhälsovård ger ökade möjligheter till tidigt stöd i föräldraskapet
Den utökade verksamheten har medfört en nyrekrytering av yngre nyutexaminerade psykologer, psykologer med erfarenhet från annan barnverksamhet samt äldre psykologer med erfarenhet av barnhälsovårdsarbetet. Arbetet kräver mångsidighet och breda erfarenheter. Rekryteringen, som fördröjts av utflyttning och pensionsavgångar, förväntas vara avslutad under våren 2003. En balanserad tillgång av psykologinsatser över länet eftersträvas.
I Västra länsdelen har samverkan inletts med kvinnokliniken i Motala. Efter vidareutbildning kommer psykologerna att betjäna barnhälsovården, mödrahälsovården och kvinnokliniken med förlossningsvården. Man vill på så sätt bl.a. fånga in behövande kvinnor tidigt, för att ge stöd i föräldraskapet och därigenom förebygga att relationstörningar mellan mor och barn utvecklas.
För barnen och barnfamiljerna har resurstillskottet hittills inneburit att köer och väntetider har kortats. Varje familj har fått mera och bättre anpassad tid för samtal, med bättre kvalitet som följd. Psykologerna har också fått möjlighet att delta i det utvecklingsarbete som pågår bl.a. vid familjecentraler runt hela länet. En översyn av samverkan med, och avgränsning mot, kommunpsykologerna i länet pågår i samband med diskussionerna om vad överförande av 6-åringarna från barnhälsovården till skolhälsovården ska kunna innebära för det fortsatta förebyggande arbetet.
Samtalet är ett av de viktigaste verktygen i sjuksköterskornas arbete vid BVC. Tack vare den utökade psykologresursen har en seminarieserie i samtalsmetodik kunnat startas hösten 2002 i hela länet. Serien innefattar även metodik för att tidigt fånga upp deprimerade mödrar till spädbarn. Seminarieserien omfattar i den första omgången en dryg fjärdedel av länets BVC-sköterskor och kommer att erbjudas alla som så önskar. Den utgår från metoder utarbetade i bl.a. Skottland och Norge som har utvärderats och nu införs bl.a. i Uppsala län.
Självmordsprevention – en uppgift för alla
En 18 årig flicka skrev följande efter att hennes pappa försökt ta sitt liv:
”Man tror aldrig att ens förälder skulle kunna göra något sådant. När de sedan gör det rivs hela trygghetsbilden upp och man känner sig osäker på vilka de egentligen är. Pappa som var så stark, hur kunde han vara så svag?”
Vi nås dagligen av information från media att människor omkommer i trafiken men faktum är att nästan 2,5 gånger fler människor begår självmord. Visserligen minskar självmordstalen i de stora befolkningsgrupperna, troligen på grund av preventionsarbete och bättre behandlingsmetoder vid psykisk ohälsa. Motsvarande minskning kan dessvärre ej avläsas i den yngsta åldersgruppen.
Landstinget i Östergötland skriver i hälsobudgeten att fortsatt arbete med självmordsprevention, med särskild uppmärksamhet på unga vuxna, är viktigt.
Brett nätverk för självmordsförebyggande arbetePsykiatrin i länet initierade 1997 bildandet av ett tvärsektoriellt nätverk för suicidprevention (självmordsförebyggande) med medlemmar från psykiatrin, primärvården och landstingets kansli. Syftet var att inventera, informera om och stödja suicidpreventivt arbete på lokal nivå. Nätverket har utökats med representanter från Studenthälsan, kommunens elevhälsa och folkhälsoråd, FoU-enheten, student- och sjukhuspräst samt anhörigföreningen SPES, SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd.
Tidigt omhändertagande ger bättre utsikter
I det medicinska programmet för psykisk ohälsa framhålls gruppen självmordsnära personer. Där påpekas att tidig intervention är gynnsam för att förhindra en dålig utveckling och att förbättra behandlingsutfallet. Tidiga insatser enligt kliniska riktlinjer och lokala omhändertagandeprogram ska erbjudas människor för vilka det bedöms finnas risk för självmord. De psykiatriska enheterna ska aktivt samverka med andra vårdgivare för att ge självmordsnära den bästa vården, ett omhändertagande som utgår från patientperspektivet och att erbjuda närstående att vara delaktiga i behandlingen.
Självmordstalen minskar – men inte för de unga
Självmordstalen har minskat kontinuerligt sedan 1980-talets början, utom för den yngsta åldersgruppen upp till 17 år där de varit oförändrade. Under åren 1999 och 2000 rapporterades att 126 personer i länet tog sitt liv. Av dessa var sju personer under 25 år.
Under senaste året har 110 ungdomar sökt eller remitterats till barnpsykiatrin på grund av att de försökt begå självmord eller allvarligt hotat att ta sitt liv. Därutöver har 17 barn till föräldrar som begått självmord haft kontakt med psykiatrin och 14 barn vars föräldrar gjort suicidförsök.
I befolkningsstudier uppger 5-6 procent av ungdomarna att de någon gång försökt att ta sitt liv. Självmordsförsök är vanligare bland unga än bland medelålders eller äldre. Den samlade erfarenheten visar att ett självmordsförsök inte sällan leder till upprepade försök om inte någon behandling ges. Forskning visar att endast hälften av de ungdomar som gjort självmordsförsök söker hjälp på sjukhus. Det finns alltså många oupptäckta och oregistrerade självmordsförsök.
Välutvecklat omhändertagande med lokala lösningar
Riktlinjer för omhändertagande vid självmordsförsök finns på samtliga psykiatriska enheter i länet och utgör en del av kvalitetsgarantin vid omhändertagandet. Patientgruppen som begår suicidförsök är mycket heterogen och olika patientgrupper kan alltså behöva helt olika hjälp beroende på den bakomliggande problematiken.
Länets sjukhus har gemensamt utvecklat samarbetsrutiner mellan den psykiatriska/barnpsykiatriska och den somatiska akutsjukvården i syfte att förbättra vården och uppföljningen av patienter och anhöriga efter ett självmord/försök.
Starkt stöd för anhörigaSPES, SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd, är en frivillig anhörigorganisation för närstående till någon som tagit sitt liv. Behovet av hjälp vid en traumatisk händelse är stort. Behovet av stöd i självmordskriser gäller även barn och ungdomar. Ungdomar behöver träffa andra ungdomar som har liknande livserfarenheter. I länet finns SPES representerat och det finns även en ungdomssektion. SPES har utöver sin ordinarie verksamhet även tillsammans med psykiatrin anordnat utbildningsdagar och konsulterats av elevhälsan och studenthälsan.
Barntraumateamet vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping – en unik verksamhet som ger stöd till barn och ungdomar i kris
I föregående avsnitt nämndes Barntraumateamet i Norrköping som en viktig resurs bl.a. för ungdomar med suicidalt beteende. Barntraumateamet tillkom ursprungligen för att tillgodose behovet av särskilt stöd till barn i samband med att en förälder dör plötsligt, eller blir allvarligt sjuk och dör. Sjukvården klarar vården och den psykologiska omsorgen om den sjuke och den efterlevande maken men har haft bristande beredskap att möta och stödja barnen i krisen. Behovet av akuta stödinsatser i samband med att barn och unga drabbas av andra extrema händelser hade även uppmärksammats.
Barntraumateamet består av en psykolog och en socionom, båda legitimerade familjeterapeuter. Båda psykoterapeuterna ingår i sjukhusets psykologiska uppföljningsgrupp. Teamets främsta uppgift är att stödja barn och ungdomar som drabbats av förälders plötsliga död i samband med sjukdom, olycksfall, självmord och mord. Vid dessa situationer utsätts den unge för ett trauma och kan dessutom ha blivit direkt traumatiserat genom att själv ha varit med vid händelsen eller funnit den döde. Vid sådana situationer kontaktar barntraumateamet aktivt de drabbade och erbjuder stöd. Stödet innebär oftast akut krisstöd till de drabbade barnen och ungdomarna i form av bl.a. hembesök, samtal i familj och enskilt, närvaro vid visningar eller bisättningar, stöd inför och efter begravning samt hjälp inför återgång till skola och förskola.
Barnombud – ett sätt att uppmärksamma barn som far illa eller riskerar att fara illa
Landstingets avtal med de barn- och ungdomspsykiatriska klinikerna i länet har bl.a. fokuserat på preventiva insatser till barn som växer upp tillsammans med föräldrar med psykisk sjukdom eller beroendesjukdom. Det rör sig om ca 3 000 barn, varav ca 20 procent erbjudits stöd i form av rådgivande samtal eller gruppverksamhet. Ambitionen är att samtliga barn till föräldrar med svår psykisk sjukdom ska erbjudas särskilt stöd. Insatserna bör ges i samverkan mellan psykiatri och socialtjänst.