Ökad tillgänglighet och kvalitet inom den barn- och ungdomspsykiatriska vården

Under 2002 har ca 3 000 barn och ungdomar tagits emot vid länets tre barn- och ungdomspsykiatriska kliniker. Bland kontaktorsakerna dominerar bråkighet/trots/aggressivitet, oro/ängslan/ångest, krisreaktioner samt depression/nedstämdhet.

Både enligt det medicinska programmet för psykisk ohälsa och prioriteringarna i landstingets budget är det särskilt viktigt att säkerställa adekvata insatser för barn och ungdomar som far illa eller riskerar att fara illa.

Att komma till rätta med de alltför långa väntetiderna till utredning och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin har under året varit ett viktigt led i detta arbete. Landstinget har därför fortsatt extrasatsningarna inom detta område. Den senaste beslutade satsningen gäller fram t.o.m. år 2004.

Landstinget ställer i budgeten krav på likvärdig vård i länet. Det medicinska programmet för psykisk ohälsa sammanställdes 1996-1997. Under arbetets gång kom länets barnpsykiatriska chefsöverläkare överens om att tillvarata den kunskap som samlats inom programarbetets ram och vidareutveckla den i form av en serie länsövergripande vårdprogram för de centrala och diagnosticerbara tillstånd som behandlas inom barn- och ungdomspsykiatrin. De åtta områden som valts att belysas är:
• ångestsyndrom, AD/HD och/eller DAMP, utagerande och/eller
• antisocialt beteende, posttraumatiskt stressyndrom och/eller
• dissociativa tillstånd, depression, barnmisshandel, sexuella övergrepp samt ätstörningar.

Därmed finns vårdprogram för ca 65 procent av den problematik som behandlas inom BUP. Samtliga program är klara.

Vårdprogrammet visar vägen för utveckling
Vårdprogram kan göras på olika nivåer – som lokala beskrivningar av hur man arbetar, konsensus-dokument där några experter kommit överens om vad som ska gälla eller ”state of the art”-dokument baserat på den kunskap som finns samlad i den internationella forsknings-litteraturen. BUP:s vårdprogram ska presentera ”state of the art”, dvs. vad man borde göra. På så sätt blir vårdprogrammen också ett hjälpmedel i BUP:s utveckling genom att peka ut utbildningsbehov och önskvärd metodutveckling. Eftersom kunskapsutvecklingen är snabb, ska vårdprogrammen revideras vid behov men också utsättas för en allmän revidering vart tredje år.