Ett uppdrag i den pågående översynen av 1999 års tandvårdsreform är att bedöma det framtida personalbehovet samt rekryterings- och bemanningssituationen inom tandvården. Idag är det viss brist på tandläkare och tandhygienister. Under de närmaste åren kommer tillgången till utbildade tandläkare att försämras bl.a. på grund av hög medelålder i denna yrkesgrupp, särskilt inom specialisttandvården. En förhållandevis stor andel av tandläkarna som utbildas i Sverige arbetar utomlands, i första hand i England och Norge.
Tandläkarbristen kan på sikt avhjälpas genom volymmässigt utökad grundutbildning, ökad utbildningskapacitet för tandhygienister samt ytterligare delegering av arbetsuppgifter inom tandvårdsteamet.
Tillgången på tandvårdspersonal i Östergötland bedöms vara bättre än i en del andra län, framför allt i norra Sverige. Det finns dock en viss obalans inom länet. En studie av tandvårdsutbudet, där såväl folktandvård som privat tandvård vägs samman, visar att tillgången på tandvård är sämre i länets mindre kommuner. Västra länsdelen har något sämre tillgång till tandvård än de centrala och östra länsdelarna.
Tillgängligheten till tandvård i alla delar av länet garanteras genom avtal med Folktandvården. Mot bakgrund av ett förslag från Folktandvården om förändrad klinikstruktur diskuteras i Hälso- och sjukvårdsnämnden hur decentraliserat tandvårdsutbudet bör vara ur befolkningsperspektiv.