Vårdens nettokostnader
Diagrammet nedan visar hur kostnaden för östgötarnas hälso- och sjukvård fördelar sig utifrån de huvudsakliga vårdområdena.
Figur: Kostnaderna för hälso- och sjukvården 2003, belopp i mkr.
Vården vid sjukhus inom länet svarar för merparten av kostnaderna för östgötarnas hälso- och sjukvård, nära 68 procent. Primärvårdens andel av kostnaden uppgår till nära 22 procent. Ser man till ökningstakten från 2002 uppgår den till 9 procent för sjukhusvården medan primärvårdens ökning uppgår till drygt 7 procent.
Läkemedelskostnader
Läkemedel betraktas som en normal del av varje kliniks/vårdcentrals ekonomiska ansvar. Det innebär att läkemedelskostnaden ska täckas av avtalsersättningen och att samtliga kostnader bokförs på lägsta nivå. Kostnaderna för samtliga läkemedel inom öppen- och slutenvård ökade med endast 0,3 procent mellan 2002 och 2003. Detta innebär i praktiken en positiv påverkan på resultatet eftersom statsbidraget för öppenvårdsläkemedel har ökat med 5 procent. Anledningen till den låga kostnadsökningen är ett mycket aktivt och systematiskt arbete att se över läkemedelsförskrivningen inom landstinget. Dessutom har utgångna patent under året och Apotekets byte till billigaste alternativa läkemedel bidragit till resultatet.
Av kostnaderna för öppenvårdsläkemedel svarar allmänläkemedlen för en minskning med 5,4 procent och klinikläkemedlen för en ökning med 4,8 procent. Med allmänläkemedel avses läkemedel där huvuddelen skrivs ut inom primärvården och med klinikläkemedel avses läkemedel där huvuddelen skrivs ut inom specialistsjukvården. Solidariskt finansierade läkemedel och de kostnader i riket som inte kan fördelas har minskat jämfört med föregående års period med 1,5 procent. Landstingets kostnader för förskrivning av läkemedel inom öppen vård uppgick totalt till 837 mkr. Detta är en kostnadsminskning på 19 mkr vilket motsvarar 2,2 procent jämfört med 2002. I riket är det en genomsnittlig kostnadsökning på cirka 2 procent. Kostnaderna för slutenvårdsläkemedlen har samtidigt ökat med 14,8 procent i landstinget vilket sammantaget medför en total kostnadsökning på 0,3 procent.
Kostnaden per capita för läkemedelsförmånen låg i Östergötland efter elva månader cirka 80 kr under riksgenomsnittet. De 15 dyraste preparaten stod för cirka 25 procent av totalkostnaden 2003.
Allmänläkemedlen betalas av den vårdcentral där patienten är listad oberoende av vem som är den faktiske förskrivaren. För att åstadkomma ett gemensamt ansvar mellan sjukhus/centrum och primärvården rörande förskrivningen delas ansvaret för uppkomna över- eller underskott mellan vårdcentralen och sjukhuset/centrumet. Fördelningen av ersättningen till vårdcentralerna är beräknat som ett belopp per invånare där hänsyn tas till bland annat invånarnas ålders- och könsfördelning. Vad gäller de privata vårdcentralerna betalar hälso- och sjukvårdsnämnden för läkemedlen under nuvarande avtalsperiod. Klinikläkemedlen belastar förskrivande sjukhuscentrum. Kostnaden för klinikläkemedel förskrivet från övriga enheter belastar nämnden.
Personalkostnader
Med personalkostnader avses löner, arbetsgivaravgifter och övriga personalkostnader som till exempel omställningskostnader. Personalkostnaderna är landstingets största utgiftspost. Lönekostnaderna har ökat med 2,9 procent mellan 2002 och 2003 (efter rensning för huvudmannaskapsförändringar) medan de totala personalkostnaderna har ökat med 6,6 procent. Anledningen till ökningen av övriga personalkostnader är pensionskostnader samt omställningskostnader. Vid årsskiftet var antalet anställda
11 895, vilket innebär en minskning under året med 186 personer.
Kostnaderna i samband med att personal slutar i landstinget på grund av övertalighet har minskat de senaste åren för att på nytt öka under 2003. Anledningen är den strukturförändring som genomförs inför 2004. År 2003 var totalsumman för omställningskostnader avseende personal 114 mkr. Av dessa har 99 mkr bokats upp inom finansförvaltningen och ligger inom balansräkningen som en avsättning. Anledningen är att komplett detaljerat underlag på personnivå saknas. Eftersom politiska beslut har fattats och det finns underlag från produktionsenheterna som överensstämmer med dessa samt att planerna är långt gångna bokades dessa kostnader upp centralt redan under 2003. Resterande 15 mkr avser övriga omställningskostnader som bokats per produktionsenhet varav 6 mkr avser särskilda pensioner inklusive löneskatt. (2002 totalt 14 mkr).
I april 2001 beslutade landstingsstyrelsen att det i princip inte skulle vara tillåtet att hyra in personal från och med 2002. Den totala kostnaden 2003 för inhyrd vårdpersonal är nu 20 mkr (34 mkr 2002). År 2001 var kostnaden som högst med 67 mkr. Förändringen har kunnat göras genom bred uppslutning i landstinget och har skett utan att äventyra patientens säkerhet.
Utomlänsvård
Det ekonomiska ansvaret för utomlänsvård har sedan 1990-talet vilat på hälso- och sjukvårdsnämnden eller motsvarande. Kostnaderna ökade mellan 1998 till 2002 med 87 procent från 100 mkr till 187 mkr. Den största kostnadsökningen härrör från den remitterande vården. Detta ledde under året fram till att hälso- och sjukvårdsnämnden beslutade att kostnadsansvaret för specialist- och valfrihetsremiss överfördes till remitterande enhet från och med juli 2003. Den totala kostnaden för 2003 var 196 mkr. Det innebär en kostnadsökning mellan 2002 och 2003 på 5 procent vilket kan jämföras med kostnadsökningen mellan år 2001och år 2002 som var 15 procent respektive mellan år 2000 och år 2001 då ökningen var var 17 procent. Detta tyder på att det förändrade kostnadsansvaret har givit effekt.
Investeringar
Landstingets nettoinvesteringar var 309 mkr år 2003. Detta är en minskning med 40 mkr jämfört med föregående år. Av de enskilt större investeringarna svarar investeringar inom Landstingsfastigheter avseende Hälsouniversitetet vad gäller fastigheter för 38 mkr samt byggnadsinventarier för 18 mkr. Investering i datortomograf har skett inom O-centrum US med 9 mkr, inom Radiologi HSV med 8 mkr samt inom Kirurgicentrum ViN med 9 mkr. Från och med 2003 aktiveras också systemutvecklingskostnader till ett belopp på 19 mkr. Avskrivningarna 2003 är 265 mkr vilket är 11 mkr högre än föregående år.
Investeringarna har minskat under senare delen av 1990-talet för att från och med 2002 öka. Investeringsbehovet kommande år innebär ytterligare ökning. Landstinget har inte sedan 1990 lånat för att finansiera investeringar. Finansiering har skett med hjälp av eget kapital och genom försäljning av anläggningstillgångar. I tabellen investeringsredovisning finns en sammanställning över investeringar år 2003 per produktionsenhet.