För att komma till rätta med landstingens alltmer ansträngda ekonomi ställs krav på såväl effektivisering som strukturomvandling och prioritering av vårdinsatser.
Detta är bakgrunden till att landstinget under året genomfört sin första prioriteringsprocess med syftet att på ett öppet sätt göra begränsningar i vårdutbudet till östgötarna.
Prioritering och minskning av vårdutbud är mycket grannlaga uppgifter. Landstinget i Östergötland har under många år förberett detta genom att bedriva ett medicinskt programarbete. Genom detta arbete har landstinget på ett så seriöst sätt som möjligt kunnat rusta sig, både med kunskap och metoder, för prioritering.
Beslut om större förändringar i vårdutbudet är alltid politiska. För att kunna fatta dessa svåra beslut behöver politikerna bra beslutsunderlag. Ett viktigt beslutsunderlag är den rangordning av åtgärder/insatser som vårdverksamheten har ansvar för att ta fram.
En rangordningslista är i huvudsak inriktad på patientgrupper. Den beskriver sjukdomstillstånd och åtgärder för de olika sjukdomsgrupperna, exempelvis hjärtsjukdomar och cancersjukdomar. Listan är framtagen av verksamhetsansvariga läkare och beskriver i en tiogradig skala olika sjukdomstillstånd samt medicinska åtgärders patientnytta och hälsovinst. Åtgärdernas kostnadseffektivitet och evidens (vetenskaplig styrka) vägs också in. Ur ett patient- och befolkningsperspektiv är det angeläget att rangordningen är likvärdig i hela länet – helst i hela landet.
I det slutliga prioriteringsbeslutet har medicinska fakta och hälso- och sjukvårdslagens krav vägts samman med egna politiska värderingar och sunt förnuft. Hälso- och sjukvårdsnämnden tog beslut i oktober om vilka medicinska åtgärder som landstinget inte kommer att skattefinansiera från och med år 2004, motsvarande 37,6 miljoner kr. Beslutet medförde en stor massmedial uppmärksamhet och en omfattande hälso- och sjukvårdsdebatt i hela landet. En viktig reflektion är att prioriteringar alltid har gjorts. Skillnaden nu är att de gjörs öppet och inte i det tysta.