Läkemedel
En framgångsfaktor för att uppnå ekonomisk handlingsfrihet är en effektiv läkemedelsanvändning. Landstingets kostnader för samtliga läkemedel ökade med 3,2 procent 2005 medan volymökningen för läkemedlen inom öppenvård (förmån) var 1,8 procent och volymökningen inom läkemedel via rekvisition (slutenvård) var 3,3 procent.
Under jämförelseåret 2004 minskade kostnaderna relativt mycket genom att läkemedel som Losec och Zocord förlorade sina patent. Läkemedelskostnaderna påverkades också av den förändring för läkemedel inom öppenvård (förmån) som genomfördes i oktober 2002 då Apoteket övergick till att alltid byta till det billigaste alternativa läkemedlet. Utöver dessa externa faktorer har landstingets produktionsenheter, sedan man övertog kostnadsansvaret från staten, arbetat med att påverka mönstret för utskrivning av läkemedel för att uppnå en mer kostnadseffektiv förskrivning. Läkemedel betraktas som en normal del av varje kliniks/vårdcentrals ekonomiska ansvar.

Landstingets kostnader för läkemedel inom öppenvård (förmånen) uppgick till 785 miljoner kr 2005. Det är en ökning med 0,4 procent. Det statsbidrag som landstinget erhållit för läkemedel inom öppenvård ökade med 1 procent, vilket innebär en positiv påverkan på resultatet.
Vid jämförelse med andra landsting är de sammanställningar som Apoteket tar fram inte jämförbara med ovanstående sätt att definiera och redovisa. Apotekets sammanställningar redovisar en kostnadsminskning för landstinget i Östergötland på 1,7 procent mellan 2004 och 2005 jämfört med en kostnadsminskning i riket på 0,3 procent.
Kostnaden per capita för läkemedelsförmånen låg i Östergötland cirka 200 kr under riksgenomsnittet på 2 098 kr. Det var 15 läkemedelssubstanser som svarade för 34 procent av totalkostnaden.
Landstingets kostnader för läkemedel via rekvisition (slutenvård) ökar med 14,8 procent, vilket delvis förklaras av överföring av läkemedel från recept till rekvisition. Ökningen förklaras också av att nya läkemedel ofta introduceras inom vården via rekvisitionsförfarande och många av dessa läkemedel är dyra.
Vårdens nettokostnader
Diagrammet nedan visar hur kostnaden för östgötarnas hälso- och sjukvård fördelar sig utifrån en övergripande uppdelning i vårdområden. Nettokostnaden har beräknats utifrån den ersättning som hälso- och sjukvårdsnämnden betalar ut till vårdgivarna och har därefter kompletterats med produktionsenheternas resultat. Detta ger en god uppskattning per verksamhetsområde.

Närsjukvården svarar för merparten av kostnaderna för östgötarnas hälso- och sjukvård. I ”Övrigt” ingår framförallt ambulanssjukvård, sjukresor, folkhälsoarbete och smittskyddsverksamhet.
Personalkostnader
Med personalkostnader avses löner, arbetsgivaravgifter och övriga personalkostnader som till exempel omställningskostnader. Personalkostnaderna är landstingets största utgiftspost. Lönekostnaderna har ökat med 2,8 procent mellan åren 2004 och 20051), medan de totala personalkostnaderna har ökat med 3,1 procent. Vid årsskiftet var antalet anställda 11 234, vilket innebär en ökning under året med 67 personer.
Kostnaderna i samband med att personal slutar i landstinget på grund av övertalighet har ökat från och med 2003. Anledningen är det omfattande omställningsarbete som genomförts. År 2005 var totalbeloppet för omställningskostnader 109 miljoner kr. Av dessa har 30 miljoner kr finansierats av avsatta medel föregående år. I bruttokostnaden på 109 miljoner kr ligger också en extra avsättning på 45 miljoner kr att användas 2006. Dessa medel ska användas till den fortsatta omstruktureringen avseende centrum som ännu inte uppnått balans i sin ekonomi. Det är en fortsättning på den omstrukturering som inleddes under 2003. Anledningen till avsättningen är att det saknas ett komplett detaljerat underlag på personnivå.
Landstingsstyrelsen beslutade 2001 att det, från och med år 2002, i princip inte skulle vara tillåtet att hyra in personal. Kostnaderna har sedan dess minskat år från år även under 2005. Den totala kostnaden år 2005 för inhyrd vårdpersonal var 13 miljoner kr vilket är 4 miljoner kr lägre än 2004. Kostnaden var som högst år 2001 (67 miljoner kr). Förändringen har kunnat göras genom bred uppslutning i landstinget och har skett utan att äventyra patienternas säkerhet.
Utomlänsvård
Det ekonomiska ansvaret för utomlänsvården har sedan 1990-talet vilat på hälso- och sjukvårdsnämnden. Kostnaderna var mestadels kopplade till de remisser som länets produktionsenheter skickade utomläns. En utveckling med markant ökade kostnader resulterade i att hälso- och sjukvårdsnämnden från och med halvårsskiftet 2003 beslutade att kostnadsansvaret för specialist- och valfrihetsremiss skulle överföras till remitterande enhet. Det förändrade kostnadsansvaret har givit effekt. Den totala kostnaden för år 2005 var 188 miljoner kr jämfört med 196 miljoner 2004.
1)Har för att få jämförbarhet beräknats exkl EFV AB och HjC AB eftersom den verksamheten bolagiserats under 2005