Hälsofrämjande verksamhet är i ännu större utsträckning än sjukdomsförebyggande, ett utpräglat mångdisciplinärt kunskapsområde. Medan det sjukdomsförebyggande i stor utsträckning har sin kunskapsbas i biomedicinen, söker det hälsofrämjande perspektivet också integrera kunskap som utvecklats inom beteendeforskning, samhällsvetenskap och humaniora. En förstärkning av hälsofrämjande insatser i hälso- och sjukvården innebär därför en breddning av fokus, en referensramsförändring, en förskjutning i synen på vilka kunskaper som är viktiga. Kunskap om samspelet mellan hälsa och sjukdom, mellan kropp och själ är en förutsättning för att kunna förstå komplexa samband. Vårdens uppgift är att bidra till synergieffekter så att bättre hälsa bidrar till mindre sjukdom och mindre sjukdom till bättre hälsa. Det hälsofrämjande arbetet måste ”komma in i finrummet” - det måste inom hälso- och sjukvården anses lika viktigt att arbeta förebyggande som att bota och behandla.
Hur kan man i sjukvården bli mera lyhörd för den enskilda patientens behov? Idag vet man att patientens upplevelse av vårdens kvalitet, kan ha stor betydelse för följsamheten och resultatet av behandlingen. Det är därför viktigt att sjukvården bedriver ett systematiskt utvecklingsarbete angående patientupplevd kvalitet genom att efterfråga kontinuerliga resultat; både vad gäller medicinska resultat och patientupplevd vårdkvalitet. Det som inte efterfrågas, är lättare att prioritera ned och har en tendens att falla i glömska.
Ett strukturerat och öppet arbete med prioriteringar kräver att processer och verktyg utvecklas. Landstinget i Östergötland befinner sig mitt i denna utveckling och det finns fortfarande ett betydande utvecklingsbehov. Det gäller dels verksamheten, där arbetet med rangordningslistor måste förfinas och användningen av dessa måste bli en naturlig del i det egna förbättringsarbetet. Det pågår också ett arbete för att utveckla behovsstyrningen och dess olika delprocesser (behovsanalys-uppdrag-proritering-avtal-uppföljning).
Det långsiktiga syftet med de aktiviteter som hittills genomförts genom dialogen mellan landstinget och länets innevånare, är att utveckla formerna för en öppen och förtroendefull dialog. Dessutom behöver medborgarna få en ökad kunskap om de villkor och utmaningar som hälso- och sjukvården står inför. En välinformerad opinion är en viktig förutsättning för en meningsfull medborgardialog.
Det är i mötet med den vardagliga vårdverksamheten som medborgaren först och främst kommer i kontakt med landstinget. Därför är det nödvändigt att också öka personalens kunskaper om hälso- och sjukvårdens villkor och förutsättningar, på en mer generell nivå. Detta bör bli ett fokus för insatserna under 2006.