Tobaksbruk, högt intag av alkohol, felaktiga kostvanor samt fysisk inaktivitet ingår, enligt Världshälsoorganisationen (WHO), bland de tio största riskfaktorerna för sjukdom1. Enligt WHO:s bedömningar skulle 90 procent av all diabetes typ 2, 80 procent av all hjärtkärlsjuklighet samt 30 procent av all cancer kunna förebyggas genom bättre levnadsvanor.
En sammanfattning av kunskapsläget2 visar att minst 70 procent av rökarna och nästan hälften av snusarna vill sluta. Av dem som vill sluta med sitt tobaksbruk önskar runt 30 procent att få hjälp. Den viktigaste faktorn för att vilja sluta röka är oron för hälsan. Medan endast 2-3 procent som slutar utan stöd är rökfria efter ett år, kan man med professionell hjälp i kombination med läkemedel få upp till 30-40 procent rökfria.
Störst effekt vid alkoholprevention har de insatser som begränsar tillgängligheten. Samtidigt står det klart att sådana insatser behöver kompletteras. I detta sammanhang spelar exempelvis insatser för skolungdomar och deras familjer, liksom rådgivning inom hälso- och sjukvården en mycket viktig roll. Forskning har visat att 10-30 procent av riskkonsumenter som får en kortare rådgivning på mellan 5-15 minuter reducerar sin alkoholkonsumtion till en medicinskt acceptabel nivå.
Effekterna av beteendeterapi i kombination med kostbehandling som metoder för behandling av övervikt och fetma3 är osäkra. Det råder dock en samstämmighet om att överviktsbehandling med beteendemodifikation är en metod som kan användas vid övervikt och fetma. Behovet av metodutveckling av förebyggande insatser är emellertid stort. Under 2006 ska ett vårdprocessprogram tas fram som bl.a. ska utveckla samarbetsformer med kommuner och andra aktörer.
När det gäller ökad fysisk aktivitet har receptförskriven/ ordinerad fysisk aktivitet, vunnit allt större uppmärksamhet, såväl nationellt som internationellt, under de senaste åren. Genom att öka den fysiska aktiviteten till den nivå som människan är gjord för, går det att komma åt en av de stora grundorsakerna till många vällevnadssjukdomar som högt blodtryck, förhöjda blodfetter, diabetes typ 2. Fysisk aktivitet kan i dag ses som ett komplement till dagens terapier till exempel läkemedelsbehandling.
En kartläggning av de hälsofrämjande insatser4 som genomförs inom landstingets verksamhet visar att den sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande aktiviteten sammantaget är mest omfattande vid vårdcentralerna jämfört med övrig närsjukvård, specialistsjukvård och privata vårdgivare. Tandvårdsklinikerna är bäst på att ta upp livsstilsfrågorna tobak och kost med patienterna.
Fysisk aktivitet är det område som totalt sett hanteras mest aktivt inom landstinget, om än i varierande grad. Detta kan vara ett resultat av den medvetna satsningen på ”Förskrivning av fysisk aktivitet på recept” – FaR. (Se Avtalen år 2005) samt den tydliga nationella insatsen inom området. Sammantaget läggs minst resurser på områdena stress och alkohol och det sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbetet har därmed också störst utvecklingspotential inom dessa områden.
1)Mätt med måttet DALY=Disabilty Adjusted Life Years. Måttet är en sammanvägning av olika aspekter på sjukdom; förekomst, varaktighet, grad av funktionsnedsättning, dödlighet samt ålder vid dödsfallet och sägs sammanfatta samhällsbördan av sjukdomar.
2)Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande – sammanfattning av kunskapsläget (FHVC 2005)
3)Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)
4)Rapport FHVC under framtagande.