Romersk-katolska kyrkan

Den romersk-katolska kyrkan har sitt centrum i Vatikanstaten, geografiskt belägen i Rom, vars biskop kallas påve. Som efterträdare till aposteln Petrus är påven andlig ledare för över 900 miljoner katoliker i 2 000 stift världen runt. Den enskilda katolikens normala kontakt till kyrkan är hemförsamlingen.

En betydande del av dagens katoliker i Sverige har invandrarbakgrund med Polen och Kroatien som de vanligaste ursprungsländerna.

I samband med inläggning på sjukhus känner en katolik det normalt som ett stöd ifall omgivningen – sjuksköterskor och läkare – känner till att patienten är katolik och därför kan förmedla kontakt till församlingsprästen eller dennes representant. I två fall måste man be prästen att komma. Det gäller dels för att höra bikt och förmedla sakramental syndaförlåtelse, dels för att ge de sjukas smörjelse som stärker patienten till kropp och själ, förlåter synder samt förbereder den döende för det eviga livet.

Den katolska kyrkans ledning uttalar klara moraliska principer på en mängd områden. Det mest ögonfallande området är sexualmoral. Men långt ifrån alla katoliker är eniga i dessa frågor och man bör alltid rådfråga patienten.

Kost och fasteregler:
De restriktioner som fortfarande finns för till exempel askonsdagen (onsdagen efter fastlagssöndagen) och långfredagen upphör att gälla vid sjukdom.

Födelse:
Inga särskilda förhållningsregler. Men förväntas eller uppstår komplikationer ska man vara förberedd på nöddop, vilket även kan förrättas av sjukvårdspersonal eller lekman allt efter föräldrarnas önskemål.

Död:
Varje människa har rätt till en värdig död. Man bör därför i god tid informera patienten om stundens allvar och inte lämna det tills man inte längre har kontakt med den sjuke. Man ska inte heller försöka undvika att ge svar på de frågor som den sjuke ställer om sitt tillstånd. Givetvis ska anhöriga informeras, men i sista hand är det individen själv, inte andra som ska råda.

Det är önskvärt att någon anhörig och/eller församlingsmedlem vakar och ber med den döende i den mån det är möjligt. Det är därför inte nödvändigt att tillkalla en präst om personen i fråga redan fått ta emot de sjukas smörjelse. Den döde tvättas och sköts enligt avdelningens rutiner.

Obduktion tillåts. Katoliker följer generellt rådande lagstiftning, men det kan dock finnas olikheter mellan olika etniska och nationella grupper.

Blodtransfusion/transplantation:
Inga särskilda förhållningsregler.

Personlig hygien:
Det finns inga särskilda regler.

Preventivmedel/abort:
Ett foster betraktas från befruktningsögonblicket som en mänsklig varelse. Att medvetet låta avbryta processen inom sex månader kallas fosterfördrivning, därefter abort, men bägge delarna är liktydigt med att utsläcka ett spirande mänskligt liv. Katolska kyrkan är i princip negativ till preventivmedel och mot uppmuntran av utomäktenskapliga förbindelser.

Medicin:
En troende accepterar normalt all medicinsk behandling. Kyrkan understryker att det är de kristnas plikt att med alla rimliga medel som står till buds kämpa mot sjukdom, men understryker samtidigt att individen har rätt till en värdig död.

Könssegregation:
Inga särskilda förhållningsregler.