Behandlingen går ut på att återställa sköldkörtelns funktion genom att minska dess produktion av hormoner. För detta finns det tre olika tillvägagångssätt. När det gäller barn och unga vuxna används medicinsk behandling i första hand.
Medicinsk behandling
Sköldkörtelhämmande läkemedel kallas för tyreostatika (Thacapzol eller Tiotil). Det verkar genom att hämma bildningen av tyroideahormon i sköldkörteln. Kanske har läkemedlen även effekt på den bakomliggande störningen i immunförsvaret som är orsaken till diffus hypertyreos (Graves sjukdom).
Hos patienter med knölstruma eller toxiskt adenom kan man inte räkna med någon bestående effekt av tyreostatika. I dessa fall används tyreostatika en kortare tid i väntan på operation eller behandling med radioaktivt jod.
Hos patienter med inflammation i sköldkörteln har tyreostatika ingen effekt.
Vid alla former av symtomgivande överfunktion i sköldkörteln ges betablockerande läkemedel, till exempel propranolol 20-40 mg x 3 eller metoprolol i depåform 50-100 mg x 1-2. Denna behandling minskar hjärtklappning och skakighet i händerna.
Efter kontakt med specialist på området ges sköldkörtelhämmande medel (tyreostatika) i individuell dos.
Efter 4-8 veckor är patienten oftast normaliserad både laboratoriemässigt och kliniskt. Då lägger man till sköldkörtelhormonet T4 (tyroxin) i form av levotyroxin i dosen 0,1-0,15 mg/dag. Samtidigt reduceras eventuellt behandlingen med sköldkörtelhämmande medel något.
Denna behandling behålls oförändrad i cirka 18 månader. Sedan upphör man med båda preparaten. Ibland fortsätter patienten med levotyroxin i ytterligare någon månad. Behandlingstiden kan förkortas om mängden antikroppar (TRAK) minskar bra. Utläkning sker i cirka 50-70 procent av fallen. Kvarstående hög halt antikroppar innebär stor risk för återfall i sjukdomen.
Vid graviditet är propyltiouracil förstahandsval. Patienten kontrolleras noga vid eventuell feber.
Multinodös toxisk struma: Oftast operation eller radiojodbehandling eftersom de som behandlas med tyreostatika ofta får återfall.
Solitärt toxiskt adenom (sköldkörtelhormonproducerande knöl i sköldkörteln): Operation eller radiojodbehandling.
Basedows sjukdom: Operation hos yngre men även hos äldre om struman är stor eller sjukdomen intensiv. Äldre kan ges tyreostatika eller radiojodbehandling. Om det inträffar återfall med tyreostatika, gäller operation eller radiojodbehandling.
Autoimmun tyreoidit: Betareceptorblockerande behandling vid behov. Acetylsalisylsyra (ASA) eller antiinflammatorisk behandling, till exempel NSAID, ges mot värk. Vid uttalade symtom ges kortison under några veckor.
Radioaktivt jod: Behandling med radioaktivt jod (I-131) går ut på att man genom att tillföra en radioaktiv jodisotop orsakar en minskad hormonproduktion i sköldkörteln. Det finns en liten risk att senare i livet utveckla cancer i sköldkörteln om man i unga år utsätts för radioaktiva isotoper och denna behandling används därför inte rutinmässigt till unga individer. Den i praktiken använda nedre gränsen ligger kring cirka 35 år. Detta är således förstahandsbehandling för medelålders personer och äldre med Graves sjukdom respektive toxisk knölstruma. Det är inte ovanligt att behandlingen orsakar för låg produktion av sköldkörtelhormon (hypothyreosutveckling). Därför måste hormonvärdena (TSH och fritt-T4) kontrolleras under många år.
Operation av sköldkörteln innebär att en större eller mindre del av sköldkörteln opereras bort. Resterande sköldkörtelvävnad bildar hormon. Víssa blir efter operationen helt återställda, andra behöver hormoner tillförda utifrån en tid efter operationen eller för resten av livet.
Förbehandling med tyreostatika. Patienten måste vara medicinskt välkontrollerad före operation.