Huvudmeny

Vård och behandling

Vid behandlingen ger man barnet sköldkörtelhormon så att hormonnivåerna i blodet stiger och blir normala igen. Sköldkörtelhormon finns i tablettform (Levaxin). Hela dygnsdosen kan ges på en gång. Läkaren bestämmer dosen beroende på hur barnet mår och med hjälp av provresultaten.

Vid kongenital hypotyreos påbörjas behandling så fort som möjligt. Barnet är i dessa fall inte extra känsligt för tyroxin eftersom det fått tyroxin från modern. Adekvat dosering är ½-1 tablett på 0,05 mg per dag.

Vid förvärvade hypotyreoser försöker kroppen med tiden uppreglera känsligheten för det egna tyroxinet. När man sedan tillför tyroxin utifrån kan den ökade känsligheten ge symtom på överbehandling. Därför måste behandlingen smygas in.

Levothyroxin. Låg startdos och långsam upptrappning. Effekten av behandlingen kan dröja några veckor. Begynnelsedosen är vanligen 0,025-0,05 mg 1 gång dagligen. Doshöjning var sjätte till åttonde vecka efter kontroll av S-TSH och fritt-T4. Slutdos vanligen 0,1-0,15 mg 1 gång dagligen.

Under graviditet tas proverna med tätare intervall, helst var fjärde vecka, till stabil nivå. Gravida kvinnor kan behöva högre doser för att uppnå stabilitet. Därefter bör den maximala perioden vara 8 veckor mellan kontrollerna av sköldkörtelfunktionen.

Vid trötthet utan andra kroppsliga tecken på underfunktion i sköldkörteln, men där laboratorieprover visar sviktande funktion (subklinisk hypotyreos) kan man behandla. Annars följer man upp dessa patienter med nya prover var sjätte till tolfte månad.

Värdena för både S-TSH och fritt-T4 bör vid behandling ligga inom normalområdet. Vid behandling kan det dröja upp till 6 månader innan symtomen helt har gått tillbaka. Rutinmässig behandling utan typisk klinik på underfunktion i sköldkörteln rekommenderas inte vid värden på TSH under 10 mIE/l.

Överdosering med levotyroxin ger symtom såsom vid hypertyreos. Hjärtklappning, sömnbesvär, ökad svett och skakningar i muskulaturen. Utöver risken för hjärtat, medför överdosering med levotyroxin en ökad risk för urkalkning av skelettet och därmed ökad benskörhet.