LMC-Nytt Nr 27 2008-09-02, reviderad 2012-02-08
Hepatit B virus: HBV är ett DNA-virus som kan ge upphov till kronisk infektion. Det finns genomiskt olika typer av HBV.
HBV sprids i Sverige sexuellt eller via blodöverföring (inkubationstid 2-6 månader). Även mor-barnsmitta perinatalt och under spädbarnsåret förekommer. De flesta infektioner är subkliniska. Vid symptomgivande infektioner sker insjuknandet ofta smygande med måttlig feber, trötthet, mörkfärgad urin, ledbesvär och matleda. Det är vanligt med transaminasstegring och måttlig leverförstoring. Några patienter utvecklar kronisk hepatit, vilken kan leda till cirros. Vidare talar epidemiologiska data för ett samband mellan kronisk hepatit B-infektion och primär levercancer respektive polyarteritis nodosa. Vid kronisk hepatit B-infektion förekommer ibland superinfektion med ett defekt virus, hepatit D-virus. Denna kombination har associerats med en sämre prognos. Antalet kroniska bärare av hepatit B-infektion globalt sett räknas i hundratals miljoner.
Det finns vaccin att förebygga sjukdomen med. Idag ingår vaccinet ej i det allmängiltiga vaccinationsprogrammet som erbjuds i Sverige.
De kroniskt infekterade patienterna skall följas inom sjukvården. Idag finns behandling i form av antivirala läkemedel. Vissa patienter kan läka ut sjukdomen med hjälp av behandlingen. Behandling är inte lämplig för alla patienter med kronisk infektion.
Alla som behandlas läker inte ut infektionen. Alla är inte vaccinerade. Spridningen av infektionen inom sjukvården har minskat betydligt efter förståelsen för förebyggande smittskyddsåtgärder. Därför är det av största vikt att fortsätta förebygga smittspridningen.
Diagnostik av HBV: Tidigare serologiska HBV-analyser kompletteras nu med diagnostik avseende HBV DNA. Denna diagnostik har i förekommande fall tidigare utförts vid Karolinska Universitetslaboratoriet, Stockholm.
HBV DNA analysen är indicerad i samband med behandling av kroniskt infekterade patienter, ibland hos kroniskt infekterade patienter som tidigare ej är HBV DNA analyserade, patienter som med säkerhet relativt nyligen utsatts för smitta och patienter vars serologiska analyser kan misstänkas vara av ospecifik natur.
Om HBV DNA analysen ej är begärd på remissen och indikation finns kommer nytt prov att begäras in eftersom det tidigare inskickade ej kan användas för nukleinsyrepåvisning.
Patienter med HBV infektion bör remitteras till infektionsklinik för utredning. Den vårdgivare som tagit provet är enligt smittskyddslagen skyldig att göra smittskyddsanmälan och ge första informationen om sjukdomen.
Provtagning: Helblod. Rör utan tillsats (10 mL), EDTA-rör (2x7 mL).
Remiss: Fyll alltid i: ansvarig läkare, provtagningsdatum, insjukningsdatum, anamnestiska uppgifter (tex symptombild, epidemiologiska uppgifter, ev behandling).
ROS: Klinisk mikrobiologi, Virologiska analyser, under rubrik ”Påvisning av virus” sätt en bock i rutan framför Hepatit B DNA (kvant).
Pappers-remiss: ”Virologisk undersökning” finns i Blankettarkivet på Lisa.
Sätt kryss i rutan HBV DNA under rubrik ”Hepatit/HIV”.
Svarsrutiner: Besvaras ”Hepatit B virus DNA ej påvisade/PÅVISADE med angivande av koncentrationen i IU/mL”. Svarsutskriften kan dessutom innehålla en samlad tolkning av analys-resultatet.
Britt Åkerlind, överläkare, medicinskt ansvarig för klinisk virologi, klinisk mikrobiologi
Tel. 010-103 73 21, Britt.Akerlind@lio.se
Lena Serrander, läkare, klinisk mikrobiologi
Tel. 010-103 95 09, Lena.Serrander@lio.se
Aril Frydén, överläkare, docent, Infektionsmedicin US
Tel. 010-103 13 94, Aril.Frydén@lio.se