Söderköpings lasarett 1865-1968

Länslasarettet i Söderköping startade sin verksamhet i provisoriska lokaler den 1 januari 1865 med plats för femton lasaretts- och tolv kurhuspatienter samt fyra obotliga. Det var avsett för befolkningen i Söderköpings stad och sex angränsade härader samt några socknar i längre bort belägna härader.

Inköpet av den s k Förmansgården och en del av hemmanet Lilla Bossgården hade finansierats genom medel ur en fond på 30 000 riksdaler, ursprungligen avsedd till en för länet gemensam korrektions- och arbetsinrättning. Landstinget blev närmare engagerat i och med att det av de återstående medlen beslöt bilda en fond, "Lasarettet i Söderköpings byggnadsfond". Behovet av en ny byggnad ansågs snart vara ytterst trängande. 1874 års landsting beslöt på lasarettsdirektiones förslag att uppföra ett lasarett med 54 platser, härav tolv för kurhuspatienter, d v s veneriskt sjuka. Ritningarna hade uppgjorts av arkitekten C.F. Glosemeijer i Norrköping. Fonden som nu var uppe i 51 000 kronor räckte ej på långa vägar. Byggnadskostnaden översteg 180 000 kronor. Det nya lasarettet stod färdigt 1881.

Under åren 1875-1881 var kurhusavdelningen stängd men öppnades på nytt år 1882. Tio år senare stängdes kurhusavdelnngen för alltid.

Som en beskrivning på länslasarettets storlek kan nämnas att vårdplatsantalet vid olika tidsperioder varit följande:

 Den 1 mars 1946 öppnades barnbördsavdelningen med sju vårdplatser och stängdes på grund av barnmorskebrist i början av 1961.

Länslasarettet i Söderköping var ett s k odelat lasarett som innebar att särskilda avdelningar för kirurgi respektive medicin saknades. I stället var det allmän avdelning.

Lasarettet var under åren 1909-1910, 1938-1940 och 1965-1967 föremål för omfattande om- och tillbyggnader. För byggnadsarbeten tillsattes varje gång en särskild kommitté som har eget arkiv.

Direktionen för länlasarettet i Söderköping upphörde den 31 december 1968 och länslasarettet blev därefter organisatoriskt underställt direktionen för östra hälso- och sjukvårdsdistriktet och administrerat av centrallasarettet i Norrköping.

Länslasarettet i Söderköping Byggfond tillkom enligt Kungl Brev år 1863 genom att den s k Arbetshuskassan bildad av köpeskillingen för en fd Arbetshusinrättning i länet tillhörig i staden Linköping belägen fastighet jämte inrättningens övriga tillgångar anslagits till uppförandet av ett nytt sjukhus i Söderköping och att denna kassa förstärkt med på enskild väg insamlade medel användes för inköp år 186? av en äldre fastighet för inredande till sjukhus. Återstoden av kassan år 1866 överlämnades till direktionen under benämningen "Länslasarettet i Söderköping Byggnadsfond"

Östergötlands Sjukhem i Söderköping öppnades den 1 januari 1914 med 32 vårdplater. Dessa varierade sedan under sjukhemmets existens mellan 32 och 45 vårdplatser. Benämningen "Östergötlands Sjukhem i Söderköping" ändrades år 1961 till "avdelningen för långvarigt sjuka".

Direktionen för länslasarettet i Söderköping var även direktion för sjukhemmet och förde särskilda protokoll avseende sjukhemsärenden under tiden 1913-1935. För sjukhemmets administration ansvarade sysslomannen, intendenten vid länslasarettet.

I början av år 1968 överflyttades samtliga patienter från sjukhemsbyggnaden till lasarettsbyggnaden och några år senare revs sjukhemsbyggnaden. Sjukhemsjournalerna ingår fr.o.m. 1968 bland lasarettsjournalerna. På grund av den organisatoriska samhörigheten mellan länslasarettet och sjukhemmet kan handlingar som avser sjukhemmet finnas förvarade i länslasarettets arkiv men som ej varit möjligt att återge på arkivförteckningarna.

_ _ _ _

Efter att lasarettsdirektionen upphört och Centrallasarettet i Norrköping övertagit administrationen fr.o.m. 1969, omstrukturerades Länslasarettet i Söderköping. Den sista akutavdelningen lades ner 1971-05-31 och operationsverksamheten upphörde samtidigt. Ett nybyggt sjukhem/långvårdsavdelning togs i bruk 1971-10-11 med 60 vårdplatser och sjukgymnastik, arbetsterapi, maskinavdelning, centralförråd, sterilcentral mm. Därmed flyttades långvårdspatienterna åter ut ur lasarettet.

1974 utgör ett brytår för det medicinska arkivet. Då ändrades namnet till Söderköpings sjukhus och en ombyggnad stod klar till följd av verksamhetens genomgripande förändring. Sjukhuset hade nu två specialistläkare och 140 vårdplatser för långtidsvård och medicinsk, kirurgisk och ortopedisk eftervård. Samma år flyttade primärvården in i lasarettsbyggnaden med distriktsläkar-, distriktssköterske- och distriktsbarnmorskemottagningar. Deras öppenvårdsjournaler kom att blandas med slutenvårdsjournalerna och därför har det fått utgöra slutår för det medicinska arkivet. F.ro.m. 1975 ingår den kvarvarande medicinska verksamheten vid Söderköpings sjukhus (utom röntgen) i arkivet för Vårdcentralen i Söderköping. Ett flertal vårdcentralsjournaler ingår dock i detta lasarettsarkiv i och med att det varit stora svårigheter att dela journalbestånden.

Röntgenavdelningen stängdes först under 1983 och har bildat eget klinikarkiv fram till dess. Se Söderköpings sjukhus, röntgenavdelningen.

Under 1980-talet överfördes vården vid Söderköpings sjukhus stegvis till primärvården. 1984 blev avdelning 3 ren sjukhemsavdelning där distriktsläkaren i Östra Husby hade intagningsrätten. Samma år drogs den kirurgiska eftervården in från avdelning 4. Kvar fanns 37 platser för medicinsk och ortopedisk eftervård, vilka stängdes i juni 1987. I april 1988 övertog primärvårdsområde 8, dvs. Östra Husby, även det administrativa ansvaret för avdelning 3. Därmed uphörde Söderköpings sjukhus helt. Hela fastigheten med både lasaretts- och sjukhemsbyggnaderna mm såldes hösten 1993 till Söderköpings kommun. Lasarettsbyggnaden byggdes senare om till Nyströmska skolans gymnasium.