Funktionshinder är en funktionsnedsättning som ofta innebär kvarstående nedsättningar av fysiska och psykiska funktioner.
På senare år har ordet funktionshinder/funktionsnedsättning ersatt ordet handikapp även om det finns kvar i till exempel handikapporganisation eller handikappolitik.
Funktionsnedsättningarna kan vara medfödda eller förvärvade. En funktionsnedsättning kan bestå av neurologiska tillstånd, reumatisk sjukdom, neuropsykiatrisk problematik, utvecklingsstörning, medfödd eller förvärvad hjärnskada eller progredierande sjukdom.
Med habilitering avses att vid nedsättning eller förlust av någon funktion, medfödd eller tidigt
förvärvad skada och sjukdom, genom planerade och från flera kompetensområden sammansatta åtgärder, allsidigt främja utveckling av bästa möjliga funktionsförmåga samt psykiskt och fysiskt välbefinnande hos den enskilde.
Med rådgivning och annat personligt stöd avses expertstöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionsnedsättningar. Stödet till barn, ungdomar och deras närstående syftar till att främja utvecklingen under hela uppväxttiden och underlätta det dagliga livet.
Habiliteringsinsatser ges enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) samt rådgivning och annat personligt stöd enligt 9:1 § Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Genom 9:1 § LSS tillförsäkras personer med svåra funktionshinder och deras anhöriga rätten till ett särskilt expertstöd. Insatser enligt LSS ska vara ett komplement till insatser enligt HSL.
Habiliteringens insatser syftar till att förbättra den kognitiva, motoriska och sociala förmågan och att genom olika strategier och eventuella hjälpmedel söka kompensera de svårigheter som funktionsnedsättningen kan medföra. Målet är att bidra till att skapa så goda förutsättningar som möjligt för ett innehållsrikt och meningsfullt liv med delaktighet i samhället utifrån de unika behov och utgångspunkter varje enskild individ har.