En brännskada kan drabba olika djup i huden. Idag använder vi begreppen överhuds-, delhuds- och fullhudsskador. Dessa motsvarar de tidigare begreppen första, andra och tredje gradens brännskada. Det finns flera olika ämnen i vår omgivning som kan ge upphov till en brännskada men vanligast är skållningsskador, flamskador och skador efter kontakt med varma föremål. Även kemikalier och elektricitet kan ge upphov till brännskador.
På BRIVA vårdar vi även patienter med svåra inflammationssjukdomar i huden såsom TEN, Lyell´s syndrom och SSSS. Dessa ter sig ofta väldigt lika de ytliga delhudsskadorna.
En överhudsskada, första graden, drabbar enbart epidermis och kännetecknas av ilsket röd, svullen och överkänslig hud. Denna typ av skada läker spontant på ett par dagar. Solbränna är ett exempel på denna typ av skada.
Delhudsskador, andra graden, drabbar dermis och kännetecknas av blåsbildning, kraftig svullnad och svåra smärtor då sensoriska receptorer i huden skadats. Dessa skador kan delas in i två olika typer; ytlig delhudsskada eller djup delhudsskada. De ytliga delhudsskadorna läker vanligtvis spontant inom 2 veckor. De djupa delhudsskadorna kan innehålla nekrotiserad vävnad som behöver rensas bort. Både ytliga och djupa delhudsskador kan behöva åtgärdas kirurgiskt för att ge ett optimalt slutresultat.
Fullhudsskador, tredje graden, drabbar epidermis såväl som hela dermis och känns igen på att huden blir vitaktig, pergamentliknande och ofta hård som ett resultat av värmekoagulation av proteiner i huden. Vid en fullhudskada är de sensoriska receptorerna i dermis förstörda varför smärta inte finns i det skadade området.
Ibland används beteckningen fjärde och femte gradens brännskada. Dessa skador omfattar även subcutis och leder eller skelett. Dessa beteckningar är dock inte internationellt vedertagna.