|
Samhällets vård och omsorg måste alltid utgå från dem som ytterst berörs
patienter och anhöriga. Insatserna för den enskilde individen ska utformas
med helhetssyn, där såväl sociala som medicinska aspekter finns med. Resurserna
för vård och omsorg måste alltså anpassas efter den enskildes behov och
inte utifrån organisatoriska och administrativa gränser. Individens egna
önskemål ska också få ha en avgörande betydelse för hur insatserna genomförs.
Politiker inom landstinget och länets kommuner är överens om att det är
detta synsätt som ska ligga till grund för utvecklingen av samverkan inom
vård- och omsorgssektorn i Östergötland. Barn och ungdomar, psykiskt funktionshindrade,
missbrukare samt äldre och långvarigt sjuka behöver ofta insatser från
såväl landsting som kommun. Det är då särskilt viktigt att samordningen
fungerar. Men även inom respektive huvudmans verksamhet finns mycket att
vinna på en förbättrad samordning av olika insatser.
LANDSTINGET OCH KOMMUNERNA SAMVERKAR FÖR ATT FÖRBÄTTRADE UNGAS HÄLSA
De flesta barn i vårt land har en uppväxt som befrämjar en god psykisk
och fysisk utveckling. Under senare år har det dock kommit larmrapporter
om barns och ungdomars livsvillkor och ökad psykisk ohälsa bl.a. i vårt
län. Detta har resulterat i politiska initiativ för ett förbättrat samarbete
mellan kommunerna och landstinget. Under 1998 har landstinget på olika
sätt uppmärksammat de barn och ungdomar som är i behov av särskilda insatser.
Genom det medicinska programarbetet kring psykisk ohälsa samt andra kartläggningar
och studier har kunskapen om de aktuella behoven ökat. Vidare har landstinget
stimulerat samarbetet med kommunerna för att förbättra situationen för
dessa barn och ungdomar. Detta har gjorts dels genom direkta ekonomiska
satsningar dels genom utveckling av formerna för samverkan mellan landstinget
och kommunerna.
UTVECKLING AV NYA METODER FÖR ATT FÖRBÄTTRA VÅRDEN AV PSYKISKT SJUKA
Genomförandet av psykiatrireformen i vårt län har överlag varit lyckosam.
Samverkan mellan kommun och landsting har utvecklats till stor nytta
för patienter och anhöriga.Som ett led i reformarbetet har psykiatrin
i länet påbörjat utvecklingen av metoder, för att tidigt upptäcka och
ta om hand personer med begynnande svår psykisk sjukdom. Landstinget har
avsatt särskilda resurser för denna utveckling. Olika typer av mobila
verksamheter har också skapats, för att öka tillgängligheten och förbättra
möjligheten för människor att få rätt hjälp på ett tidigt stadium. Under
året har även ett lovande arbete omkring självmordsprevention kommit igång.
BEROENDEKLINIK – NY FORM FÖR SAMVERKAN I ÖSTRA LÄNSDELEN
Människor med missbruksproblem är ytterligare en grupp som ofta behöver
samordnade insatser från kommun och landsting. Landstinget, Norrköpings,
Söderköpings och Valdemarsviks kommun samt Försäkringskassan träffade
under 1998 ett avtal om att gemensamt starta en s.k. Beroendeklinik. Verksamheten
kommer att hantera missbruksfrågor i ett brett perspektiv. Det handlar
bl.a. om att tidigt upptäcka och förhindra missbruk eller att avgifta
och behandla etablerade missbrukare. Ambitionen är att också arbeta förebyggande
med informationsinsatser på arbetsplatser och i skolor.
BEHOVEN AV VÅRD OCH OMSORG VARIERAR S TORT BLAND ÄLDRE
En folkhälsorapport som genomförts under 1998 visar att majoriteten av
de äldre, trots vissa besvär, uppfattar sig själva som ganska eller fullständigt
friska. De äldre är dock ingen homogen grupp. De yngsta bland de äldre
har oftast goda levnadsförhållanden och små behov av vård och omsorg medan
situationen är omvänd för de äldsta. De allra äldsta med stora vårdbehov
är en liten grupp som behöver omfattande resurser. I vårt län pågår sedan
flera år tillbaka ett systematiskt arbete för att på bästa sätt tillgodose
de äldres samlade behov av vård och omsorg. Under året har bl.a. ett länsövergripande
”Vård- och omsorgsprojekt” startat, där landstinget och samtliga länets
kommuner medverkar. Under 1998 har landstinget även anslagit särskilda
resurser till de äldre. Detta har bl.a. gjort det möjligt att operera
fler östgötar med grå starr eller höft- och knäledsartros. Det har även
varit angeläget att öka antalet hjärtutredningar.
VAD TÄNKER ÖSTGÖTARNA OM S I N SJUKVÅRD? Under 1998 har de medicinska
programmen om psykisk ohälsa och hjärtsjukdomar färdigställts i sin första
utgåva. Parallellt har ett intensivt arbete pågått för att färdigställa
programmen om cancersjukdomar, rörelseorganens sjukdomar, andningsorganens
sjukdomar samt demenssjukdomar. Riktlinjer för prioritering inom och mellan
programmen har också börjat ta form. Förtroendemannagruppernas arbete
inom de medicinska programmen har bl.a. handlat om att ta reda på hur
patienter och anhöriga har upplevt mötet med vården samt vad det innebär
att få och leva med en sjukdom. Grupperna har träffat totalt närmare 200
patienter och anhöriga under några års tid. Mötena har oftast skett i
mindre grupper men också med enskilda personer. Temat för samtalen har
varit ”vad är god vård genom ett sjukdomsförlopp?” Såväl upplevda medicinska
behov som behov av trygghet, integritet, delaktighet, dialog och egen
kunskap har diskuterats. Patienter och anhöriga har även givit sina synpunkter
på sjukvårdens förutsättningar för att verkligen kunna ge en god vård.
Den människosyn som finns och förmedlas inom hälso- och sjukvård och i
samhället anses av de flesta som grundläggande eftersom den påverkar allt
annat. Vårdens organisation, smidigt samspel mellan olika vårdgivare,
bra ledarskap på olika nivåer och god arbetsmiljö för personalen anses
vara viktiga faktorer för en god vård. Rätt kompetens hos personalen –
såväl den rent yrkesmässiga som den allmänt sociala – har lyfts fram som
en mycket viktig förutsättning för att kunna ge en god vård som tillgodoser
patienters och anhörigas behov. Kunskapen om hur patienter och anhöriga
upplever att sjukvården genomförs och vilken effekt den har på hälsan
används inom varje medicinskt program. Tillsammans med medicinska fakta
bildar den grunden för hälso- och sjukvårdens vidareutveckling.
LANDSTINGET HAR TAG I T ÖVER ANSVARET FÖR LÄKEMEDEL
Från och med 1998 har landstingen tagit över kostnadsansvaret från staten
för läkemedel i öppen vård. Summan som överfördes till Landstinget i Östergötland
var 590 miljoner kronor. För att klara det nya ansvaret har landstinget
byggt upp en funktionell stödorganisation med en gemensam läkemedelskommitté.
Arbetsformen bygger på stark decentralisering med utgångspunkt från befolkningens
behov. Landstinget har därmed blivit det första och hittills enda landsting
som fördelar pengar och följer upp kostnader på varje vårdcentral/sjukhus
där läkemedel förskrivs. Modellen ger underlag för att granska hur läkemedel
förskrivs och vad de kostar. Detta ger god kontroll över kostnadsutvecklingen
och bidrar till att läkemedlen används effektivt. Det första året med
läkemedelsansvar resulterade i ett underskott på ca 5 %. Under 1999 kommer
ersättnings- och uppföljningssystemen att finslipas. Parallellt kommer
läkemedelskommittén och dess expertgrupper att bedriva ett offensivt
arbete mot verksamhetsansvariga med fortbildning, kompetensutveckling
och kvalitetssäkring.
|
Primärvård
Primärvården är basen i hälso och sjukvården, grundad på kunskaper
om befolkningens hälsotillstånd. Primärvården står för den trygga vardagssjukvården
och har förstahandsansvaret för att tillgodose östgötarnas behov av hälso-
och sjukvård.
Verksamheten bedrivs
vid 36 landstingsägda vårdcentraler, Primagruppens sjukgymnastorganisation
samt ett antal privata vårdgivare.
755 mkr – 17 % av
landstingets totala nettokostnad gick till primärvården.
Vård vid sjukhus
Vård vid sjukhus innefattar undersökning, behandling och rehabilitering
samt förebyggande arbete vid sjukhusen eller hos andra vårdgivare. Ofta
kommer patienten till sjukhuset efter att ha besökt en vårdcentral. Läkarna
inom primärvården skriver remisser till sjukhuset för sjukdomstillstånd
som kräver specialistbehandling, operation eller annan behandling.
I Östergötland finns
fyra sjukhus. Landstinget anlitar även privata vårdgivare eller andra
sjukhus för vård till östgötarna.
3 088 mkr – 69 % av
landstingets totala nettokostnad gick till vård vid sjukhus.
|